OH MY GOD - vad meckigt allt det där om att Klaus skulle komma och hälsa på i helgen blev! Hade ju sagt att det inte gick först, men så ringde han igår eftermiddag och var så söt att jag gick med på att skjuta upp att träffa C + att försöka se till att jag bara behövde jobba några timmar på lördagskvällen så vi skulle få så mycket tid som möjligt tillsammans. Det gäller liksom att passa på då vi väl kan ses... Hur som helst, då jag pratade med "chefen" på jobbet igår kväll visade det sig att han skulle behöva mig både hela kvällen idag + imorgon och då var det ju ingen som helst idé att K kom upp längre. Jag är så blödig att då det gick upp för mig började jag lipa mitt där på jobbet, bara ett par minuter men det var lite pinsamt... dumma A ("chefen") tyckte såklart det var jätteroligt, sa att "Det är lugnt, jag känner dig" och klappade mig på huvudet. Hmpf!

Messade K med de dåliga nyheterna, men utan svar, och då jag kom hem hade jag fått ett mejl med uppgifter om då han skulle flyga upp idag för han hade såklart redan gått och köpt biljetter. Non-refundable dessutom så han lät väl rätt besviken i mejlet jag fick imorse men det gick visst att byta datum iaf. Nästa helg har han något evenemang med företaget vilket innebär att det dröjer två veckor tills vi ses och då kommer det vara drygt tre veckor sedan vi senast träffades. Det är skit, på ren svenska.

Känner mig som en värdo flickvän, en värdo kompis (som inte kunde träffa C)... men hey, jag är en bra anställd åtminstone!