Fredag morgon 08.00 *kokokoko* (alarmet på mobilen i göktappning), TRÖTT... sova lite till... 09.15, suck - MÅSTE gå upp, tvätta håret som är katastrofalt efter nonchad föning+plattång igår = vågigt. I don't like. Efter dusch, snabb kopp te... hudprodukter, omsorgsfull sminkning (foundation, olika ögonskuggor, kajal - hela kitet), välja kläder, föna håret, platta håret, fixa håret... oj, nu är klockan mycket - MÅSTE gå. Han har inte hört av sig än / svarat på mess var och när vi ska mötas men det blir av - vi har ju bestämt. Ner till bussen... framme vid pendeln, ska precis gå in genom spärrarna då *pip pip* sms. "Jag hinner inte idag. Tyvärr". Sisådär 1/2 h innan vi skulle ses.

Kanske borde förklara lite närmare. I hela TVÅ år träffade jag en man av och till som var upptagen. Inga moralkakor, jag vet att det var fel... men fick inte reda på hur det stod till förrän efter tre månader och då hade jag redan trillat dit. Ni vet hur det är, man tror att han ska lämna henne... löften hit och dit som naturligtvis sviks. Bråk, missförstånd, svartsjuka, bryta kontakten, återuppta kontakten - och så samma visa om igen. Till slut insåg vi väl att det inte kunde fortsätta som det var, jag lessnade på att han fegade ur och aldrig tog tag i saker och ting så vi la ner. Det var väl någon gång förra året och sedan dess har vi setts en gång, i februari då han kom hem till mig (då hade jag precis flyttat tillbaka till Sthlm, hela soppan sköttes på distans med... då jag pluggade i Skövde) vilket slutade i katastrof. Vi har försökt vara vänner och inget mer, haft sporadisk mess- och msnkontakt och så i onsdags bestämde vi att vi skulle träffas idag och äta lunch - "catch up" typ. Och så ställer han in med minsta möjliga notice. Det är så nonchalant att jag blir fly förbannad, men jag blir mest arg på mig själv som aldrig lär mig att det är sådan han är. Tror han kan behandla människor (läs: mig) hur som helst, som om folk inte har bättre saker för sig än att sitta och vänta på att han ska behaga pressa in en i hans "fullspäckade" schema. Sedan förväntar han sig medlidande då han berättar om sin patetiska relation där han inte får någon bekräftelse, hans sambo lämnar ut sitt telefonnummer till andra män på krogen... de skulle visst gå i familjeterapi. Men GÖR något åt din situation då, du har beklagat dig i nästan tre år - är det du som har kontroll över ditt liv eller vem är det? Människor utan ryggrad är det värsta jag vet! Usch, sån't här gör mig på så dåligt humör... ska ta och försöka lugna ner mig nu...