9 dagar kvar till jul och det vore ju hygglo om den där omtalade julkänslan ville vara så snäll och infinna sig snart! Slog in massa paket och hade mig igår men nada då heller. Det var mest jobbigt. Har närapå bestämt mig för att inte göra något julgodis i år (buhu, knäck..) utan det får räcka med lussekatter och fusk-peppisar (färdig deg) i början av nästa vecka. Och det sistnämnda ska jag ju göra ett pepparkaksträd av, tror det blir fint! Vad gäller maten har jag också noll inspiration. Dansken och jag ska prata ihop oss i helgen om vad vi vill ha för något på julbordet men än så länge känner jag mig mest lite äcklad vid tanken på julmat. Dessutom har ju min magsäck krympt till jordnötsstorlek typ för jag kan knappt äta något numera utan att bli tokmätt direkt och hur kul är det på julen...? Vårt julbord får bestämt bli la crème de la crème - bara det allra göttaste som man inte vill vara utan. Vik hädan, prinskorv och sylta!

Min mamma och hennes sambo är ändå snäppet värre för de ska inte fira jul alls i år. Jag har åtminstone viljan kvar. Naturligtvis är det R:s idé för jag och brorsan får fortfarande julklappar av mamma (pengar till mig som hon kommer skicka instuckna på en igenklistrad sida i en tidning som hon stoppar i ett kuvert har hon redan förkunnat) och kommer ge också. R har dock med bestämdhet sagt ifrån om julklappar till honom och dessutom kommer han, enligt mamma, ta illa upp om han ser andra öppna så hon och brorsan ska träffas ett par dagar innan och byta sina. Helt vrickat. Okej om han inte vill ha något men då är det väl han som får anpassa sig efter de som faktiskt firar - de ska inte behöva smussla sådär! Någon julmat kommer de inte heller äta. Stackars brorsan ska dit och äta lunch på julafton och då kan man ju undra vad det blir.. linsgryta? Nej, jag tycker det hela känns rätt barnsligt och mer som en provokation från R:s sida. Tror mamma i hemlighet inte är så glad åt det alls men jag kan ju ha fel.