Om bara några timmar trillar lovely K in från Oslo.. härligt! Tänkte på en sak och det är att man aldrig visst kan vara 100% nöjd. Under de (typ 3) år jag var hopplöst kär i Herr "Vänsterprassel är mitt andranamn"* klagade jag ibland över att visst.. han var bra på att uttrycka det han kände (vilket iofs visade sig vara falskt såhär i efterhand, han kände ju ingenting seriöst i alla fall) rent verbalt men desto sämre på att visa det (kan ha haft något att göra med att vi sågs så sällan). Då det gäller K så svämmar han över av kärlek, han är världens goaste och bara hans gester gentemot mig då vi är tillsammans gör mig förvissad om att han känner samma sak som jag. Men. Han är sämre på att säga det rent ut. Det är inte så att jag behöver höra ljuva kärleksord hela tiden men ibland skulle det vara trevligt om han sa dem innan jag gjorde det (för jag får alltid höra det i retur). Han har själv erkänt att han är lite dålig på sådant och det är ingen katastrof precis eftersom "action speaks louder than words" naturligtvis. Men ändå. Mina ord till honom sammanfattas i alla fall rätt bra ovan. Även om jag inte säger det så ofta.