HÄLSOLÄGET

Dagen har ägnats åt lite "måsten".. först ner på redaktionen tokigt tidigt för att vara jag (9-tiden) eftersom de faktiskt var ute på lunch då jag var där i fredags (dessvärre var det något fel på min nyckel så jag kom inte in). Ordnade det som ordnas skulle på cirkus 20 minuter och stack sedan hem och kollapsade i stort sett i några timmar. Det är en sådan stor anspänning för mig att göra sådana saker just nu, ta itu med sådant som är kravfyllt, att förutom magontet och illamåendet som stundar innan så är jag dessutom helt slut efteråt - även om det rör sig om en såpass obetydlig sak.

Klockan 16 var det dags för min läkartid. Hon tyckte det var konstigt att jag fortfarande inte fått någon tid hos kuratorn (det har gått 4 veckor!) och skickade därför iväg remissen en gång till så nu får vi se vad som händer. Dessutom fick jag lite milda förebråelser för att jag fortfarande inte gått iväg och tagit några prover, jag skjuter ju upp saker i all oändlighet... samt att vi pratade lite om att jag kanske skulle ge medicinen en chans i alla fall - trots att jag egentligen inte känner mig "tillräckligt" dålig för att ta den. De här veckorna som förflutit sedan jag blev sjukskriven har varit bättre - om än inte precis fantastiska - även om jag fortfarande stressar upp mig och nojjar över i stort sett allt. Till slut sa jag ja till att låta henne skriva ut ett e-recept och jag ska hämta ut dem imorgon och göra ett försök i alla fall. Det kan ju knappast bli sämre.. eller ja, i själva verket kan det det eftersom det tydligen är vanligt att man kan uppleva en värre downperiod innan spiralen vänder uppåt. Det som skrämmer mig lite är att det inte handlar om att "prova på" något, antingen tar man pillrerna i typ ½ år (ökar dosen först under 4 veckor) för att de verkligen ska göra susen eller så kan man lika väl strunta i det. Så jag antar att då jag väl hämtat ut receptet och börjat finns det ingen riktig återvändo. Ska nog fundera lite till innan jag verkligen sätter igång, men det är bra att veta att jag har tillgång till medicin om jag skulle vilja.

Slutligen blev jag sjukskriven i ytterligare någon månad vilket var bra, det köper mig lite ytterligare tid att tänka.. Det är snart dags att trycka på "play"-knappen i mitt liv igen, jag måste göra det helt enkelt. Om jag bara visste vilken musik jag ville spela..

Kommentarer
Postat av: lill-elin

jag tror att det kan vara bra att prova medicin, när jag mådde jättedåligt i tonåren hade jag inte överlevt utan dem. Det som är viktigt är att du har kontinuerlig kontakt med terapeut och läkare så att du får prata samtidigt och att det finns en plan för hur länge du ska äta medicinerna.
Det kommer gå bra för dig,ge dig själv ro att hela. Du kommer alltid kunna komma tillbaka till arbete och/eller studier eller vad du än vill göra. Du är ung och livet finns alltid där för dig
Om jag har klarat det så kan du! Ett tag i 19-årsåldern var jag helt säker på att det inte fanns någon utväg för mig, och att jag inte klarade att leva livet. Nu mår jag bättre än jag någonsin skulle kunnat föreställa mig, så ge aldrig upp!
oj nu blev det långt, vill bara visa att jag känner med dig och jag tänker på dig:)
(jag åt medicin rätt länge ca 1 1/2 år så fråga gärna om det är något gällande det)KRAM!

2006-03-20 @ 22:37:54
Postat av: Linadirty

Min erfarenhet är att läkare ofta vill skriva ut medecin medans psykologer och liknande inte alltid håller med. Prova att prata med kurator först kanske? Jag tycker man blev otäckt likgiltig av pills...men det är ju olika. Kanske funkar jättebra för dig. Själv står jag lite i valet och kvalet: psykbryt eller likgiltighet?
Anyways...lycka till och sluta för guds skull inte blogga!!!
// Lina

Postat av: Sarah

Tycker verkligen att du ska försöka ta dig tid och ork för prover... jag blev otroligt deprimerad för ett par år sedan, vilket visade sig bero på att min kropp inte tog upp B12. Även om man äter riktigt, händer det att kroppen inte klarar av att tillgodogöra sig alla näringsämnen,speciellt om man inte mår helt bra från början. Hoppar det ordnar sig

2006-03-21 @ 15:55:07
Postat av: Jonna

Du ska inte göra saker som ger magont och illamående. Aldrig. Du måste ta hand om dig! Kram.

2006-03-21 @ 20:23:22
URL: http://www.kazaanmjao.webblogg.se
Postat av: Ellinor

Förlåt alla.. har inte riktigt orkat ta itu med de här "personliga" kommentarerna förrän nu..

Lill-Elin: Efter din och flera andras peppande kommentarer under en tid så har jag ju förstått att jag är långt ifrån ensam att känna såhär. Jag är fortfarande inte riktigt övertygad om att det här med medicin är det rätta för mig, eller.. jag har hämtat ut receptet men inte kommit mig för att börja ta tabletterna ännu. Jag vill, som du säger, få möjligheten att prata med någon samtidigt men ännu har jag inte fått någon tid för terapi (vårdköerna i Sverige, suck!). Så tills vidare avvaktar jag och tar en dag i taget helt enkelt..

Linadirty: Det ligger nog något i det och, som sagt, jag tänker vänta tills jag får tid hos kurator innan jag påbörjar någon medicinering. Likgiltighet.. låter inte bra - är ju exakt det jag är orolig för. Förstår att din situation är lite pest eller kolera! Själv är jag inte riktigt där än att jag är tvingad att välja. Och nej, jag har inte en tanke på att sluta blogga! Det är ju ett sätt att ventilera allting..

Sarah: Ja, om inte annat för att få svart på vitt att det är mentalt och inte direkt fysiskt (även om jag väl kanske inte äter direkt näringsriktigt). Jag skaaa försöka ta mig i kragen under veckan som kommer..!

Jonna: Nä.. fast då är det mycket som jag skulle få strunta i :) Men du har helt rätt. Kram tillbaka!

2006-03-27 @ 00:12:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
      Bloggtoppen.se