"TYYYYPISKT AMERIKANSKT!"

Obs! Detta inlägg kan i vissa avseende framstå som fördomsfullt i antaganden om nationalitet = personlighet. Författaren är medveten om detta och skyller på alltför frekvent tittande på talkshowen "Ricki Lake" då det begav sig. Och George Bush naturligtvis.

Igår kväll/natt på tuben mellan Rådmansgatan och T-centralen åkte jag i samma vagn som en sådan där "riktig" amerikan, så som många européer ser dem i alla fall. Gapig och högljudd, till synes helt omedveten om att det fanns andra trafikanter omkring honom (han reste visserligen med ett svensk sällskap men de var i det närmaste tysta små möss i jämförelse), inte-precis-undernärd och med ett par mindre välsittande, för korta jeans som dessutom var stentvättade. Att jag inte blev blind vid åsynes av de sistnämnda förblir ett mysterium.

Det här fick mig att tänka på min (fd) kompis Ben som jag träffade under vistelsen på kibbutz i Israel. Han är en äkta New Yorker, inte bara dialektalt sett utan stenrik (hans pappa är plastikkirurg) och med judiskt påbrå. Hur som helst umgicks vi rätt mycket på kibbutzen och höll även mailkontakt efter det. 1 ½ år senare åkte jag till Schweiz för att jobba och i samma veva hamnade han i Danmark som utbytesstudent. Då jag åkte hem på jullovet strålade vi samman i Stockholm där han bodde hemma hos oss ett par dagar innan jul. Jag och brorsan åtog oss att visa honom stan (Skansen, Kaknästornet, Slottet.. ni vet) men nästan hela tiden gick jag bara och önskade att det skulle vara över. Från att ha varit en snäll och vettig kille på kibbutzen så förvandlades han liksom till en sådan där "typisk amerikan". Han pratade högt och massor hela tiden, gick in i människor på stan eftersom han inte verkade bry sig om att flytta på sig och var bara allmänt påfrestande. Efter att han åkt skickade vi väl några mail till men sedan dog kontakten ut, antagligen för att vi märkte att det var så annorlunda då vi sågs i Stockholm jämfört med hur det var på kibbutzen (vi var bara vänner, aldrig något annat).

Jag har träffat rätt många amerikaner som jag umgåtts med som vänner - främst under tiden i Israel men även i Schweiz - och jag vet naturligtvis att nidbilden av dem inte stämmer. Det är ungefär som att påstå att alla svenskar är blyga, tysta och har blont hår. Men jag tycker det är konstigt att många människor (inte bara amerikaner) förändras så från att man möter dem i ett sammanhang med massor med folk av olika nationaliteter (som på kibbutzen) till ett sammanhang där de i stort sett är ensamma "i sitt slag" (som i Sverige tillsammans med mig och min familj). Jag kan inte svara på varför det är så - vilket jag kanske borde kunna med tanke på att jag läst "Interkulturella relationer" på högskolan och där var det en del sådana tankegångar - men jag tycker det är lustigt och ville bara reflektera lite över det.. Så nu har jag gjort det.

Kommentarer
Postat av: Sassa

Erhm, ja detta var ett intressant inlägg :)
Jag diskuterade nämligen detta på jobbet idag. Men då var det helt tvärtom, för vi pratade om hur kyliga och opratsama och snåla alla erupeer är.
Jag tror att allt har att göra med VART man är JUST DÅ. för när varken någon av er är på "homebase" så förändras allt och man kanske inte tänker lika mycket på hur en viss person är men man ser det mer klarsynt på "sin egen plan". Han skulle säkert tyckte du var jätteannorlunda också om det hade varit du som kommit hit till New York. man måste nog uppleve den andras hemmaplan för att kunna förstå dem helt.
Ha det gott!
//en Judisk New Yorker

Postat av: Li

Jag läser psykologi och det finns en teori om självuppfyllande profetia som kan förklara det. Det innebär att folk blir/uppför sig som man förväntar sig för att de påverkas av ditt omedvetna beteende. Om en lärare t.ex. tror att en viss elev kommer att göra bra ifrån sig så kommer eleven troligtvis också göra det pga hur läraren behandlar eleven.
Blev det krångligt?

2006-11-11 @ 16:29:22
Postat av: Ellinor

Sassa: Jag förstår hur du tänker och du har rätt. Faktum är att jag även tror att Ben upplevde mig annorlunda mot hur jag var då ingen av oss var på "homebase" (dvs i Israel) för där var jag nog betydligt öppnare och mindre "svensk" om du förstår hur jag menar. Man kan fråga sig hur jag hade varit om det varit ombytta roller.. om jag varit den som kommit och hälsat på honom och hans umgänge. Om jag kanske paradoxalt nog varit ÄNNU mer svensk, kopplat till Lis kommentar nedan.. Komplicerat.

Li: Nejdå, inte krångligt. Har också läst (social)psykologi och kommer ihåg det där. Det skulle onekligen kunna vara en förklaring. Kanske var det också jag som omedvetet var mindre tolerant mot "avvikande beteenden" (för att ta till ett överdrivet uttryck) på hemmaplan än vad jag var i ett mer mångkulturellt sammanhang (som kibbutzen, med många olika nationaliteter.. i Sverige är det ju inte riktigt samma sak). Han kanske i själva verket betedde sig på precis samma sätt fast jag inte märkte av det där eftersom han inte var ensam om det..

2006-11-12 @ 02:27:52
URL: http://nippertippan.webblogg.se
Postat av: Sassa

oj! okej nu är jag officiellt ditt fan! Du anar inte hur många gånger jag alltid hamnat i diskutioner om usa-sverige och "typiska amerikaner" om att de gillar bush, är feta, dumma, egoistiska och tror att de äger världen osv. meda andra ord, det har inte varit lätt att vara en amerikan i sverige. Men 99% av alla diskutioner har aldrig någon kunnat ta till sig av vad jag sagt elelr försökt förklara för dem att de faktist är olika kulturer mellan sverige och usa och inom usa dessutom! men ingen VILL lyssna för de vet alltid bäst för de har hört de på nyheterne elelr sett på film osv...men de har ju inte BOTT där som medborgare!! och jag har ett föertal vänner som hälsa på mig både amerikaner i sverige och svenskar som kommit till usa....och det är alltid så att det blir mer kontrast då man är på ett annat ställe och annan kultur än den plats där man lärde känna varandra. En av mina bästa vänner i sverige kom hit och hälsade på mig förra månaden. Vi gick ut med några va mina tjejkompisar här i NYC och min svenska kompis var jätte tyst och blyg och osäker på sin engelska när vi pratade men så började hon dricka och svammla på jättemycket och hon blev rätt rejält packad. och det var jättepinsamt! jag var tvungen att be henne sluta dricka...för folk dricker på ett annant vis här. och har typ aldrig "öppen fylla" så som man ser på krogarna i sverige...och hela hennes besök här blev jätte konstigt, plus att hon är nog inte van att se mig i denna miljö elelr se mig som en amerikan efetrsom hon bara känt mig i sverige...
hursomhelst...jag ville bara säga att du hade ett fint svar där du tog till dig av kommentaren och utveckalde det! ha en bra dag! kram //Saskia

2006-11-12 @ 10:40:41
URL: http://mynycstyle.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
      Bloggtoppen.se