VA.. VA.. VA.. VASO-VASOSTOMI!
Blir både arg och ledsen över den där kvacksalvaren på Netdoktor som skriver så förenklat och dessutom valt att utelämna detaljerna. Enligt Karolinska sjukhuset så återfick 97% av männen "spermier i ejakulaten om operationen gjordes inom 3 år efter sterilisering och 76% åstadkom graviditet. Gjordes operationen efter 15 år fick 71% spermier i proverna och 30% bidrog till graviditet". Kallar man det för "ett fåtal"? Även om en vaso-vasostomi (reversering av sterilisering) inte lyckas till en sådan grad att det resulterar i graviditet är det idag också möjligt att gå in med en nål och hämta ut spermier för provrörsbefruktning (förutsatt att där finns spermier då). Att man som man har steriliserat sig måste med andra ord inte vara något hinder för att senare kunna vrida proceduren tillbaka. Även om det inte ska användas som ett preventivmedel.
Jag tänker i alla fall positivt och räknar med att vi - då/om den dagen kommer - inte kommer få några problem (det var 3-4 år sedan dansken gjorde sin)!
Uppdaterat: Blev så upphetsad över Karolinskas info att jag var tvungen att messa den till dansken. För att stressa honom lite.
Vad väntar han på egentligen? Det är väl lika bra att ta tag i detta bums? Ni har ju varit ihop länge nu och det är väl skönt för både honom och dig att känna att det är fritt fram sen när/om ni väl vill börja försöka?
Måste bara fråga: Hur tänkte dansken egentligen när han valde att sterilisera sig? Vill inte döma honom på något sätt men det är ju en ganska drastisk åtgärd att ta till vid så pass ung ålder med tanke på att folk blir föräldrar sent i dag!). Jag menar bara att man som steriliserad och så ung (under 40) kanske kan komma att skrämma bort vissa kvinnor i fertil ålder, man begränsar liksom sina möjligheter. Nu har han ju inte skärmt iväg dig iofs... Men jag tycker det känns lite sorgligt att sterilisera sig så ung också, särskilt när man som han redan har ett barn. Liksom, var det så hemskt att få ett barn att man aldrig mer vill ha det, att man vill klippa av alla möjligheter och faktiskt riskera livslång sterilitet? Jag tror jag skulle tycka det var hemskt om min pappa hade steriliserat sig efter att han fått mig. Som att barn var det hemskaste han kunde tänka sig att få igen.
Hoppas att du inte tar illa upp över mina funderingar, jag är bara nyfiken på hur man tänker när man väljer sterilisering. Det är ändå ganska ovanligt i dag när det finns andra mindre drastiska åtgärder att ta till för att välja bort barn i sitt liv.
Önskar er nu iaf lycka till och hoppas ni får en bebbe någon gång, ni kommer bli perfekta föräldrar - det är jag säker på! :) Men pusha på dansken lite nu att ta sig i kragen! ;)
Katarina: Jag tar inte alls illa upp och jag förstår att man/du undrar. Kommer göra så att jag förklarar allt det här i ett inlägg istället för det är lite mer komplicerat än det verkar. Ska försöka hinna med det ikväll, men ursäkta att du får vänta lite på svaret :)
