bra att du/ni tar tag i det i tid! hoppas det blir bättre. det räcker ju ofta att bara ringa och säga hej och puss. men man ska känna för det också såklart. Kram.

Distansförhållanden kräver mycket och framför allt måste man umgås via mejl/telfon/sms.
Tycker att det var så bra att du tog upp det med honom... :)
kram

Ivana: Ja, vi har alltid varit ärliga och öppna mot varandra men att sedan gå från ord till handling är en helt annan femma..

Linda K: Det är lite kombinationen av att det är väldigt dyrt för mig att ringa till honom (ca 5:- DKK från min danska mobil till hans svenska) och att han inte gillar att prata i telefon + är dålig på att sms:a som gör att kommunikationen försvåras.. Men vi har ju iaf uppmärksammat problemet så jag hoppas också på att det ska bli bättre nu. Kram tillbaka och ha en bra dag!

Annie: Visst är det så och eftersom det funkat i nästan 2 år är det väl lätt (och dumt!) att tro att det ska fortsätta flyta på i samma mönster.. Men jag börjar verkligen ledsna. Kram!

ja du, jag vet precis hur det är.
jag var 50 mil från min kille i över ett år. I början hade vi väl kontakt nästan varje dag, när man var som mest nykär. Men sen kommer ju vardagen med alla sina måsten som kräver ens uppmärksamhet. Och då blir det inte att man hör av sig lika naturligt,man är kanske trött och irriterad ibland och då känner iallafall inte jag för att ringa och "gnälla" över telefon.

Minns att det så himla lätt blev missupfattningar mellan oss, en tystnad i telefon kunde tolkas helt konstigt, eller att man bara var nere just den dagen kunde bli "jaha,är du inte kär i mig längre, vad har jag gjort?" och så vidare. väldigt slitsamt. Jag hade nog inte klarat det i längden. Det som gjorde att vi klarade det var att han pluggade just då och kunde komma till mig i gbg rätt ofta. Men så är det ju inte för er, dansken är ju så busy med sitt företag.

Jag förstår att du måste känna dig åtsidosatt ibland, även om han säkerligen inte vill det. Det jag undrar är: Finns det någon slags plan för hur det kommer bli med hans boende/jobb i framtiden? Kommer han arbeta på detta sättet i många år till, eller har han planer på att flytta till Kph så småningom?
hoppas det!
Kram/Elin

Det är verkligen tråkigt att det är jobbigt, men jag förstår precis hur du känner. Svårt att harva på när man inte ser något slut på problemet. En sak att vara långt ifrån varandra om man vet att det bara kommer att vara i ett år, då kan man stå ut, men att inte se någon ände på det... Usch, Svårt med motivationen då. "Sometimes love just ain't enough" eller vad heter låten?

Bara du vet att ni kämpar MOT något, att det finns ett mål i sikte liksom. Ser du målet eller känns det som er tillvaro kommer vara relativt oförändrad närmsta framtiden? VILL ni förändra, offra, göra lite avkall på en invand vardag på varsin sida sundet? Det måste ni nog om relationen ska utvecklas. Som Lill-Elin skriver undrar jag också om det finns någon plan för hur det kommer bli med hans boende/jobb i framtiden? All lycka i alla fall! Följer med spänning din och danskens kärlekshistoria... ;)

Lill-Elin: Det är ju precis så.. då man väl pratar vill man ju inte beklaga sig över saker utan mest berätta det som är roligt. Och har det inte hänt något speciellt blir det ju kanske inte av då att man ringer eftersom man inte har "någonting att säga". Sedan är det ju mkt lättare att få till missförstånd etc som du påpekar då man ska kommunicera på telefon och sms istället för face to face.

Jag kan känna mig lite åsidosatt men samtidigt så är det ju inte så att det är bara jag som ligger på heller, det är snarare tvärtom (han ringer, han messar, han pratar om när vi ska ses nästa gång..). Vet inte om det är för att jag gett up lite. Det dumma är ju att det inte direkt finns någon plan, då hade det varit lättare att harva på. Det är ju meningen att han inte ska arbeta på detta sätt mer än max ett par år till och att han sedan då åtminstone ska kunna flytta sin bas till Kbh men frågan är om det funkar så pass länge.. Kram tillbaka!

Louise: Exakt och det är just det som jag har sagt till honom flera gånger också.. att vet jag att det bara är för en begränsad period så har jag inga problem med en situation som denna. Men då det rör sig om en obestämd framtid så.. nej, jag vet inte!

Katarina: Som sagt finns det inte något mål. Eller.. det gör det väl men det är relativt obestämt och det ligger därframme runt kröken någonstans - utom sikte för mig. Jag inser också att om vi vill att relationen ska utvecklas så måste vi förändra något i den också. Tycker ändå, som jag nog pratat om förut, att jag redan gjort någon typ av offer i och med att jag flyttade hit (även om det inte direkt var för vår skull utan för min egen). Men meningen var också att det skulle innebära att vi skulle kunna ses oftare och att han skulle ha möjlighet att sköta en del jobb härifrån men så har det ju inte blivit. Han säger fortfarande att det är vad som ska ske men ingenting händer ju.. Det känns lite som om jag påpekar detta för honom hela tiden, får medhåll men där stannar det liksom. Vet inte riktigt vad mer jag ska göra för jag vill ju verkligen ha en framtid med honom och han säger att han vill detsamma med mig..

Jeg lurer litt på en ting: har dere snakket om hva slags forventninger dere har til dette forholdet? Det er veldig viktig at dere begge vil det samme, i hvertfall på sikt. På meg kan det nesten virke som om dere ikke er helt synkronisert på dette planet. Vi har jo også et avstandsforhold mellom to land, og det går greit fordi det er for maks. ett år til. Vi ser hverandre ca. hver 5. uke, men da er vi til gjengjeld sammen i mer enn en uke.

Prinsesse Vil Ikke: Efter att du skrev den kommentaren så tog jag faktiskt upp det med honom igår kväll. Om vi kom fram till någonting vet jag dock inte.. han har rätt svårt att säga vad han vill verkar det som, man får i stort sett dra det ur honom och jag blir helt galen! Ska väl prata lite mer om det då vi ses face to face nästa gång - tror det är lättare. Det är bra att ditt förhållande fungerar så bra fast det också är på distans men det är ju som du säger, vet man att det är för en begränsad tid är det lättare att klara av det!