Jag är galet oengagerad nuförtiden vad det verkar och skriver mest en massa blaj blaj.. stackars er som fortfarande orkar kika in här och hittar mina tröstlösa inlägg utan bilder. Beklagar verkligen. Hur som helst, för att fortsätta på det inslagna spåret så jobbade jag som en liten iller igår mellan halv 5 och halv 1 (8 fucking timmar då man springer runt som ett jehu utan minsta rast.. jo, jag kastade i mig lite tortellini - som jag inte ens gillar - på typ 3 minuter blankt). Vi hade två sällskap, en reunion med pensionärer från Adolf Fredrik på 45 personer och en mindre födelsedagsmiddag på typ 10 jättetrevliga människor i min ålder. Då kvällen var över var jag slut som artist, för att ta till i underkant, och av den stora beställningen fick jag dessutom ingen tip eftersom de beställde all dricka i baren och en gubbe betalade all mat innan de gick. Runt 200:- blev i alla fall "skörden" av den andra beställningen, som verkade nöjda med allt inklusive servicen. Trevligt att man kan vara någon till lags i alla fall!

Kom hem vid halv 2, somnade först vid 5 - fattar inte, jag är helt slut men kan ändå inte slappna av tillräckligt för att sova - och gick upp vid 2. Har nu suttit i fönstret tillsammans med en bok ett par timmar för att få lite färg och resten av kvällen är vikt för en grej jag måste ordna åt A (på restaurangen) som ska vara klar tills på tisdag. Troligtvis går större delen av morgondagen också åt till det. Tar det aldrig slut...?

Solstrålarna som värmer mitt vinterbleka anlete kastar mig tillbaka till en het dag i augusti.. liggandes mitt på en jättelik gräsmatta i närheten av Rosersbergs slott. Vi är inte ensamma men ostörda och jag minns doften av hans solvarma hud och de djupa, men nästan ohörbara, suckar då han slumrar till för några minuter tätt intill mig på den tomteröda fleecefilten. Vill knarka hans hud igen, vill känna hans fjäderlätta kyssar på den tunna huden bakom mina öron och på min hals. Snart. Väldigt snart.