Jag är minsann en jättebra granne. Det gula tegelhuset (från.. vad kan det vara, 50-talet?) jag bor i är rent gräsligt lyhört vilket nog påpekats förut. Jag hör då folk hostar. Då katter jamar. Mumlanden då folk konverserar. Nu då jag vänder på dygnet titt som tätt för det ju liksom med sig att jag är uppe och springer på nätterna. Rättelse.. jag springer inte, snarare trippar på tå för att inte trägolven ska knarra och störa grannarna under. Besöker jag toaletten väntar jag med att spola till morgonen (förutsatt att det bara är "obetydligt" då naturligtvis). Jag tittar inte på tv och lyssnar jag på musik/ser på nåt på datorn så använder jag mina Koss.

En väldigt omtänksam granne med andra ord och jag tror folket rakt över gården gillar mig också. Det är nämligen en såpass bra insyn i min lägenhet att jag undrar om det är någon av dem som inte sett mig (eller K) utan kläder vid det här laget. Inte så att jag flashar mig men ska man byta om här finns det inget ställe att "gömma" sig såvida man inte går in på toaletten. Sängen står rätt bra till för att folk ska se då jag får min skönhetssömn också (ingen persienn eller rullgardin, bara min tunna vita gardin) och då K är här så är det ju bra att ingen av oss är så pryd av sig om man säger så.

Trots detta tycker jag väldigt bra om min lägenhet och det är så synd att jag måste börja leta efter en ny om en dryg månad (flyttar den 1/7). Vad jag däremot inte kommer sakna är min granne över trappavsatsen som börjar dammsuga strax efter 8 på morgonen. Det är tortyr då man hör borsten dras över golvet, påminner lite grann om naglar som dras över svarta tavlan..! Och det är inte att vara en bra granne. Köp en sopborste.