OM RÄTTEN ATT VÄLJA SJÄLV
Ett undantagsmässigt inlägg i jämförelse med mitt vanliga babbel om kärleksbekymmer, mode, smink och andra högst subjektiva iakttagelser, nerplitat mitt i natten (i Word t o m) efter att ha legat och läst valda texter ur Linda Skugges Akta er killar här kommer gud och hon är jävligt förbannad. Linda, vad du är bra… äntligen har någon satt mina egna tankar på pränt, äntligen vågar någon sätta sig upp mot alla gällande konventioner då det handlar om något som borde vara så jävla självklart. Det gäller att (citat Linda) man ska slippa bli bemött med skepsis när man vill ha snitt.
Jag är 25 år gammal. Har inga barn och det lär väl heller inte vara aktuellt på x antal år åtminstone (inte minst med tanke på att min nuvarande har valt bort möjligheten att kunna skaffa några som jag ju tidigare nämnt). Däremot är jag helt på det klara med att jag någon gång kommer att vilja ha en egen liten familj, med ett – max två – barn tillsammans med någon jag älskar. Jag är dessutom lika klar över att mitt barn kommer att födas med kejsarsnitt och inte vaginalt. Egentligen borde jag inte ens behöva förklara mig i den här frågan. Det borde vara en självklarhet att det (precis som i abortfrågan) är min rätt som kvinna att besluta över min egen kropp. Om jag väljer bort smärtan och risken som det innebär att genomgå en vaginal förlossning till förmån för en planlagd, säker och relativt smärtfri sådan (ja, jag vet att det kan göra djävulskt ont i såret efteråt) i form av ett (planerat) kejsarsnitt – borde jag inte kunna göra det utan risk för att bli kallad bortskämd och okvinnlig? "Äh, du är bara rädd för smärtan" säger nog många men det är inte alls det som är frågan. Jag lider inte av någon panisk förlossningsskräck även om jag råkar vara byggd som en smurf och förmodligen kommer få problem med både det ena och det andra om jag nu skulle föda vaginalt. Naturligtvis är jag inte maschochist och därför inte överdrivet förtjust i smärta, men jag är varken rädd för nålar eller blod och min smärttröskel ligger på samma nivå som de flesta andras. Jag känner helt enkelt inte för att delta i den här tävlingen om vem som kan lida mest, utan bedövning och lustgas och Epidural och allt vad det heter bara för att det ska vara så natuuurligt som möjligt. (Citat Linda igen) Är det verkligen naturligt? Man kan ju inte klara av det själv utan måste få experthjälp på sjukhus.
Jag vet precis hur det kommer gå till för jag har hört samma historia berättas x antal gånger nu. I samma stund som jag förkunnar att jag vill ha snitt kommer barnmorskan veva igång sin massiva övertalningsattack. Att föda vaginalt är något vackert, något man ska gå igenom för det är bäst för alla parter… bäst för mig, bäst för bebisen, bäst för landstingets ekonomi. Ja, för det där sista är det som egentligen ligger bakom sjukvårdspersonalens aversion mot planerade kejsarsnitt. Det behöver naturligtvis inte vara deras personliga åsikter men de har tränats som små apor att stå emot kvinnors begäran att själva besluta om snitt för "det kostar ju skattebetalarna så mycket onödiga pengar". Sedan kommer jag få gå i samtalsterapi. Otaliga timmar samtal om varför jag inte vill, om varför jag är rädd osv – men jag ÄR JU INTE RÄDD, jag vill ju bara ha det andra alternativet så sluta och behandla mig så förbannat nedlåtande! Det är precis det jag kommer få göra… skrika högt, argumentera, gråta floder och till slut få be på mina bara knän så kanske kanske jag får mitt snitt till slut. Det är för jävla orättvist.
Nu är det absolut inte så att jag på något sätt fördömer de (flesta) kvinnor som trots allt väljer en vaginal förlossning. Det är precis det som är kontentan, det är er kropp och ni förfogar över den precis som ni själva vill. Jag betackar mig bara från alla förebråelser och attacker att jag på något sätt skulle vara sämre än vad ni är för att jag gör ett annat val. För att använda en liknelse till en annan fråga så är det lika osant som ett påstående ett riktigt stolpskott en gång kläckte ur sig "Om du inte är bisexuell så är du inte öppensinnad". Då har man verkligen inte fattat vad själva frågan om valfrihet och oberoende egentligen går ut på.
Jag tycker också att det är varje kvinnas rätt att själv bestämma och det är inte speciellt fiiint att föda den naturliga vägen. Det gör så ont, om jag nu skulle vilja ha fler barn än de två jag har skulle jag välja snitt. Mest pga att mina två förlossningar varit långa (20 o 17 timmar) och båda barnen drogs ut med sugklocka. Nope - jag är ingen sån födabarn-kvinna. Stå på dig - det är din kropp!
Jag har precis samma tankar om det där. Har inte bestämt mig för att jag vill snittas. Men om jag den dagen jag blir gravid skulle vilja det, så ska jag kämpa med näbbar och klor. Det finns risker med snitt också, precis som m alla operationer. Och visst är det barnmorskans skyldighet att berätta om dem. Men det måste till slut vara jag som bestämmer.
Det är överhuvudtaget alldeles för mycket "så här ska det minsann vara" för nyblivna mammor. Don´t get me started om amning!
Får du inte bestämma själv som det är nu eller?
Oftast gillar jag inte det Linda skriver, hon har gjort så många idiotiska uttalanden.
Om alla/många kvinnor i framtiden skulle välja kejsarsnitt, hur skall man då hantera det faktum att detta -- i någon ände -- "stjäl" resurser från den övriga sjukvården? Det är ju inte precis ett okomplicerat ingrepp; det kräver mycket personal och kompetens.
Innan du/ni börjar rå-skälla på mig... ;-) ...så vill jag bara ha sagt att jag inte har någon speciell uppfattning i frågan. Icke desto mindre kan man ju säga att ett beslut om ett kejsarsnitt som inte är medicinskt motiverat, i någon mening är ett val som grundar sig på "bekvämlighet" (i brist på bättre ord). Valet är naturligtvis alltid kvinnans, men är verkligen ett sådant beslut rätt, om det visar sig tära på andras vårdbehov? Skall man kanske stå för hela, eller delar av, kostnaden själv när det inte handlar om medicinskt motiverade ingrepp?
Vill bara tillägga, helt utan värdering, att ett kejsarsnitt är en extremt komplicerad bukoperation.
Jag födde med kejsarsnitt efter att först gått över tiden med 3 veckor, igångsättning och två dygn i helvetet och min lille grisunge fortfarande inte ville hjälpa till att ta sig ur. Så det blev snitt tillslut som räddade mig. Och det gick kanonbra, men är trots allt ett mycket stort ingrepp. (Han var ute på 3 minuter, men sen behövde de en timme för att sy i hop allt...)
Bara så man inte "förenklar" kejsarsnittet till a piece of cake. För det är det faktiskt inte.
Linda Skugge verkade iofs ångra sina kejsarsnitt. Gå in på www.lindaskugge.se och under arkiv finns det två texter ur "Amelia: Vänta barn". Läs dem.
Oj, intressant det här.. både hållbara argument för och emot, det var vad jag var ute efter. Först vill jag bara säga att jag absolut tar riskerna med kejsarsnitt på allvar, som Polly mycket riktigt påpekar så är det en operation där mycket kan gå fel. Men min poäng var att JAG vill ha rätten att bestämma om jag vill genomföra den eller ej - det är som sagt min kropp det handlar om. Nu ska jag ta och svara individuellt.
Sara: Jag är verkligen full av beundran för dig som orkade med så långa och jobba förlossningar. Skönt också att en kvinna som faktiskt fött vaginalt ändå inte obevekligt pushar för det utan håller med om att det är upp till var och en. Jättebra!
Helena: Det är precis det som är så fucked up, att man ska behöva "kämpa med näbbar och klor" för att få sitt snitt. Naturligtvis ska man informeras om riskerna såväl med en vaginal förlossning som med ett snitt men sedan ska valet vara vårt. Jag vet att det som sagt är samma problem i amningsfrågan.. kan man inte bara få sköta sitt barn som man anser bäst utan att folk ska lägga massa värderingar i ens görande och icke-görande. Så typiskt svenskt att allt ska vara så svart och vitt.
Whippet: Nej, det får jag faktiskt inte.. kejsarsnitt görs inte bara för att jag begär det. Det krävs antingen starka medicinska eller psykiska skäl eller så får jag lägga in mig privat och betala många tusen för det. Själv har jag inte haft någon särskild uppfattning om Linda Skugge, men hon skriver faktiskt både bra och vettigt.
Forts.
Viskningar och rop: Det kommer aldrig att bli så att majoriteten - eller ens en betydande andel - av alla kvinnor väljer snitt för det kommer inte att tillåtas av den svenska sjukvården då det, precis som du påpekar, tar resurser i anspråk i form av såväl pengar som sjukvårdspersonal. Dessutom vill trots allt de flesta ha en vaginal förlossning, men vi som inte vill det ska åtminstone slippa mötas med förakt av de som ska finnas där för att hjälpa oss. Jag betalar också skatt och anser därför att jag har rätt till "en del av kakan". Trots det är jag beredd att lägga in mig privat och betala för rätten att bestämma själv då den dagen kommer, men det är för sorgligt att det ska behöva vara så. Skulle mitt kejsarsnitt betalas av landstinget håller jag ändå inte med om att det "tär" på andras vårdbehov. Då kan man ju börja diskutera frågan om t ex rökare och överviktiga som (oftast) satt sig i den situationen själva ska få sina lung- och hjärtoperationer betalda om det ska vara every man for himself så att säga.. Det är ju precis därför den svenska sjukvården är uppbyggd som den är - för att det INTE ska vara så.
Polly: Som jag skrev lite tidigare.. mitt syfte var absolut inte att förringa riskerna med operationen på något sätt. Jag vill bara ha valet att själv ta den risken. Vad skönt att det gick bra då det var aktuellt för dig :)
Sofia: Det ska jag absolut göra. Om hon ångrar det får stå för henne, men hon tog åtminstone upp (den självklara) frågan att det ska vara upp till var och en att välja - även om man nu skulle ångra det efteråt så har man iaf fått göra sitt eget misstag.
Ett snitt är alltid motiverat om en kvinna, efter att ha fått all information, verkligen vill ha det. Jag anser att det är ett övergrepp att tvinga någon att föda på ett sett hon inte vill, när det finns alternativ.
jag håller absolut med om att man skall få välja själv, men det finns en anledning till fördel för vaginala förlossningar. (en objektiv anledning, JAG har inte bestämt mig i frågan)
allergirisken. eftersom barnet i och med en vaginal förlossning utsätts för så många bakterier både vid vagina och anus-öppningen (låter äckligt jag vet!) så tål de automatiskt mer och löper inte lika stor risk att utveckla allergier. barn som föds med snitt föds i en, så att säga, steril miljö och tål då automatiskt mindre.
detta är inget jag hittat på själv, detta har forskning påvisat.
efter min jobbiga abort för ett år sen, så har jag ett litet hum om hur förlossningvärkar känns. jag kräktes av smärtan och svimmade nästan.
det finns fördelar och nackdelar med allt och jag hoppas ingen på ngt sätt känner sig kritiserad av mitt inlägg. jag tror jag lyckades ganska bra med att vara objektiv :)
//G.
Ja, det blev en intressant diskussion!
Galadriel, en sak till angående effekter på barnet: eftersom kvinnan (de flesta!) trots allt är skapad till vaginala förlossningar är det ju inte helt oväntat att det finns fördelar för barnet i och med detta. En sån är tex att värkarbetet och själva pressandet ut gör att barnets lungor kommer igång alldeles av sig självt, vid kejsarsnitt kan barnen ha problem med att få igång andningen.
Jaja, jag förespråkar varken det ena eller det andra - det finns för och nackdelar med allt.
Själv har jag ju märkt att jag inte hör till den skara som lämpar sig för vaginala förlossningar, hade däremot mycket gott läkkött och var på benen snabbt efter kejsarsnittet. Så för mig var kejsarsnitt rena E4:an i jämförelse!
Om det möjligen skulle bli aktuellt igen har jag åtminstone en förlossningsjournal tjock som en telefonkatalog att trycka upp i näsan på dem! ;-)
Helena: Hear hear! :)
Galadriel: Naturligtvis finns det stora fördelar med en vaginal förlossning (precis som med snitt), men för mig personligen väger de helt enkelt inte tillräckligt tungt. Jag tror absolut ingen kände sig kritiserad av inlägget (åtminstone inte jag!) och mina tankar går till dig som var med om något så jobbigt, det lät onekligen helt hemskt!
Polly: Ja, ytterligare en fördel med vaginala förlossningar.. det finns såklart en uppsjö andra, men det är konstigt att det alltid verkar vara de man får höra av barnmorskor etc - aldrig fördelarna med snitt. Tror inte heller jag lämpar mig särskilt bra för vaginala med tanke på mitt tiny self, har knappast "barnfödarhöfter". Hell, jag får ju problem om vissa andra saker är för stora.. so to speak ;)
Hahaha! :-D
Du har helt rätt. Självklart borde man få välja själv, det är ju ens egen kropp det handlar om. Jag funderar själv på det där, hur man ska lyckas få sitt kejsarsnitt betalat av landstinget den dagen det är dags (för jag antar att man kan göra det på privatklinik i värsta fall - money talks eller?). Att fejka förlossningspanik och pyskologiska men för att slippa föda kommer att bli vår generations kvinnliga variant på killarna som försöker slippa undan lumpen - synd bara att en simpel knäskada, lite hemlängtan eller att man blivit mobbad i skolan inte funkar i vårt fall.
Frida: Precis i samma banor jag funderar.. att naturligtvis kommer man få "fejka" för att få sin vilja igenom den dagen det är dags, tragiskt bara att det ska behöva gå så långt för att de som bestämmer ska lyssna..
