I samband med Mors Dag i söndags avlade K och jag ett kort (var det meningen..) besök hemma hos mamma + fästman Roger. Av ovilja att köpa den sedvanliga trista blomruskan hade jag med mig ett fint ljus med ängel (hon gillar änglar) på från THE One samt lite dyr belgisk choklad och polkagrisar från NK Konfektyr. Det var nog inte helt rätt tänkt ("Jag brukar ju alltid få blommor på Mors Dag") - det är tydligen bara jag i vår familj som tycker blommor är en rätt fantasilös present.

Hur som helst började det väl bra, lite kallprat och fika - de har träffats förut men det var precis i början av vårt förhållande och bara en snabbis - men sedan började mardrömmen i brist på bättre ord för att beskriva det. Först måste jag säga att det är svårt för någon som inte känner Roger att få en bild av vad han är för en person. Både han och mamma är väldigt inne på allt möjligt som har med New Age att göra.. mamma kan "heala", få kontakt med människor som har gått bort, färdas mellan olika dimensioner - ja, you name it enligt dem själva. Det här är vad de lever för och på eftermiddagen innan vårt besök hade de varit här, antar att svallvågorna efter det fortfarande fanns kvar så att säga. Jag minns inte riktigt vad det var som triggade det men det dröjde inte länge innan Roger var igång med sin föreläsning. Han är otroligt fanatisk då det gäller det här samt hans andra hjärtefråga - orättvisor i samhället ("Jag skulle kunna göra mig frisk men jag vill inte eftersom jag är trött på att slava för andra") - och är man artig och lyssnar och/eller visar intresse för det han pratar om så finns det ingen ände på malandet. Det var blablabla om hans psykos (verkligen något man pratar vitt och brett om för en nästan helt okänd människa), blablabla om rymdskepp, blablabla om hur han kan resa på ljud.. ja, en massa märkliga saker. Då och då fick mamma en syl i vädret och eftersom K - som är bra på att visa intresse för andra - då och då ställde frågor så fortsatte ju gubben... i två timmar! Jag minns inte allt vad han babblade om eftersom jag försökte slå dövörat till och se uttråkad ut mesta delen av tiden så att han skulle fatta vinken. Det var tydligt att han gillade K ("Jag märker att du är en person som är öppen för sådana här saker, du har tänkt på det här") i alla fall och då han äntligen lade ner verkade både han och mamma åtminstone ha lite dåligt samvete för det faktum att hela besöket kretsat kring dem ("Nästa gång får ni prata och vi lyssna"). Puh, vad skönt det var att komma därifrån! "Jag förstår att du inte är där så ofta, det måste vara jättejobbigt" sa K efteråt men verkade tack och lov mest tycka att det var lustigt. På sätt och vis tyckte han också det var intressant, men kanske mest att se en person som Roger "in action" (i och med att en del av hans arbete går ut på att läsa av och tolka människor).. vem orkar lyssna uppriktigt intresserad på något som egentligen bara är en massa gallimattias i flera timmar liksom? Hm, hur som helst lär det dröja innan jag tar dit K igen - nu tog jag risken att skrämma iväg honom och det vill jag inte göra om..