Har länge undrat: Hur ställer sig dansken till det faktum att du så småningom vill skapa en framtid med någon? Har han någon slags förståelse för det, eller? Tänker bara på om jag själv skulle ha familj osv bakom mig, vara äldre, "obunden och fri at last" typ och träffa någon yngre person som ville ha barn och dela en vardag ihop t ex (om jag själv inte hade det på min agenda). Skulle liksom kännas lite knasigt inbillar mig, som att jag utnyttjade den personen som befann sig i ett så annat livsskede som jag själv. Förstår dock att det är svårt att bryta helt bara sådär, så länge ni båda får ut så mkt av relationen.

Katarina: Nu var det visserligen en tid sedan vi talade om det, men det är ju någonting han är medveten om. Just nu lever vi nog båda två, vad det gäller vårt förhållande, för stunden och i alla fall jag har en tendens att skjuta tankarna på framtiden ifrån mig. Men jag vet att vi så småningom - inom en inte alltför avlägsen framtid - måste ta upp det igen.. om någonting har förändrats i hans/min hållning sedan det där som hände i april månad. Har det inte det måste jag väl se sanningen i vitögat och ta mig en allvarlig funderare men, som du säger, så är det jäkligt svårt eftersom han betyder så mycket för mig. Och vice versa, det vet jag..