Lite lätt brådis nu.. men vill passa på att önska alla ett riktigt Gott nytt år 2006 (det tänker jag ha)!

Planen var: somna riktigt tidigt igår så jag är pigg och redo att ge mig ut bland mellandagsshopparna idag (ledig dag!). Sagt och gjort.. kl. 22 sov jag, vaknade till strax innan midnatt av sms.. somnade om, vaknade 04.22. Kunde inte somna om. Pang. Nu sitter jag här och tycker synd om mig själv. Om 2 1/2 timme måste jag upp på riktigt. God damn it.

(Sömniga på bilden) K befinner sig f n någonstans i Frankrike dit han bilade med två kompisar för att spendera nyår och hoppa fallskärm (!). Det är en sak att frivilligt kasta sig ur ett flygplan för färd neråt i x antal km/h sommartid - då kan jag förstå tjusningen även om jag med min höjdskräck inte skulle komma på tanken att göra detsamma - men vintertid då det ju är kallt härnere på jorden och garanterat betydligt kyligare däruppe i skyn.. nej, jag tycker det är lite onödigt sådär. Men nu gillar han ju att göra det och jag är väl egentligen inte överdrivet orolig att han ska råka ut för något (han har varit med om en olycka förut då han slog ut framtänderna och krossade benen under fötterna) men man vet ju aldrig.. Fick ett mess idag som berättade att det tydligen var väldigt kallt där de hade varit så de hade dragit mer söderut. Bara jag får hem honom i ett helt stycke är jag glad i alla fall!

Otroligt så lugnt och skönt det kan vara här på jobbet såhär i mellandagarna. Telefonen är knäpptyst, mejlen står stilla den med och redaktionschefen är fortfarande i Sälen. Det senare är det bästa av allt.. missförstå mig inte - han är en snäll kille (gubbe = 57) men lider lite av "egosjukan" som gör att allt förr eller senare måste handla om honom. Historierna han berättar har jag hört tusen gånger.. om jag säger något om mig vänder han på det och plötsligt står han i centrum. Om han alls lyssnar för ofta avbryter han helt enkelt. Trots det känner jag mig egentligen inte mindervärdig för jag vet att han ser mig som en relativ like. Han har aldrig fått mig att känna mig som en amatör på något sätt även om han ofta verkar tycka att han måste förklara att "såhär ligger det till..." på medelålders mäns sätt. Hur som helst kryper det ibland i mig av irritation över hans egoististiska stil - även om jag aldrig skulle säga någonting om det. Den här veckan är det i alla fall bara jag plus ansvarig utgivare här och det är sköööönt!

Kortis. Hemma från Köpenhamn. Slut som människa. Haft det underbart. Mer om det sen. Måste: sova. Borde: slå in julklappar, tvätta håret, packa. Imorrn: tåg till Eskilstuna 9.55. Innan dess: Handla sista julklappen (Åhléns = räddaren i nöden), växla överblivna DK.

EN RIKTIGT GOD JUL ÖNSKAR JAG ALLA ER DÄR I BLOGGSFÄREN!

Tillbaka om några dagar...

Gud, så gott det är med papadums.. dums.. dums.. Tryckt i mig fyra stycken ikväll. Varför gör man inte det oftare? Tar ju ingen tid alls att fritera. Men det är fett såklart!

Då jag ändå är såhär heligt förbannad kan jag ju passa på att fråga en viss person...

Antar att du vill att vi don't give a damn om varandras liv nu eller? Struntar man att svara på mess där jag bl a påpekar just hur fucking ohyfsat det är att låta det gå dagar.. veckor.. innan man svarar kan man ju dra den slutsatsen. Dessutom vet du precis vilka sorts mess jag verkligen vill ha svar på. Men du bara nonchar det ändå. Och jag tror inte ett jota på att det är för att du vill vara "ädel" och låta mig vara lycklig ifred. Det kallas bara maktmissbruk. Pucko.

Not a very good day to say the least. Kan säga som så att jag känt mig ungefär som figuren på den kända tavlan häruppe större delen av eftermiddagen.. som en bomb - redo att brisera! Jovisst. Jag har haft "lönesamtal".

För att ta det i korta drag så praktiserar jag - som många vet - sedan början av oktober på ett förlag som ger ut tre lokaltidningar här i bygden (norra Sthlm). Mina arbetsuppgifter går ut på att göra research, intervjua folk, skriva artiklar, korrekturläsa, ibland fota och lite annat småplock. Det är helt okej även om det kanske inte är vad jag vill göra för all framtid men som "språngbräda" fungerar det alldeles utmärkt. Med tanke på att arbetslösheten bland journalister är skyhög så hade jag också tur som halkade in på ett bananskal. De är iaf nöjda med mig och vill att jag ska stanna - faktum är att de behöver mig nu då vi kommer börja ge ut en av tidningarna var 14:e dag istället för varje månad efter årsskiftet. Men. Eftersom verksamheten är helt annonsfinansierad har de egentligen inte råd att anställa mig varför de såklart nappade då min praktiksamordnare tog upp möjligheten till anställningsstöd. Enligt honom skulle de då få 75% av mina lönekostnader betalda i 6 månader. Det är bara det att det var fel uppgifter.. det är 50% av kostnaderna det handlar om vilket naturligtvis gör en viss skillnad. Detta kom fram idag då vi skulle fylla i papperen och skicka in till AF. Då skulle vi dessutom prata lön.

- Ja, ingångslönen för journalister här är ju xx 000 kr.
(Nämner en mycket låg summa, sisådär 3-4000 under vad i mina ögon är den absoluta minimilönen för yrket)

"Grävande journalist" som jag ska vara tog jag naturligtvis och kollade upp det och det framgick rätt snart naturligtvis att det var summan jag hade tänkt mig från början som låg närmare sanningen. Oavsett om man - som jag - inte är utbildad journalist. Presenterade mina uppgifter för chefen och fick till svar.

- Jaha, men ingångslönen här har alltid varit xx 000 kr.

Nej, de har inget kollektivavtal. Nej, det finns inte ett dugg jag kan göra åt saken.. Ja, jag måste acceptera det, vägrar jag att jobba där får jag ingen ersättning från annat håll längre. Ja, jag måste fortsätta arbeta på restaurangen för att klara mig. Eftersom bostadsbidraget ryker i alla fall med den här lönen och eftersom CSN snart kommer börja propsa på att få in sina $ så går det ungefär plus minus 0 jämfört med vad jag får in per månad nu.

Har förklarat situationen för arbetsgivaren och funderar på om jag kanske kunde få till stånd frilansknäck eller behovsanställning så jag isf kan ta ett annat jobb och få ihop till en mer välbetald heltid på det sättet. Att jobba heltid på tidningen + flera kvällar i veckan på restaurangen som jag gjort under hösten funkar inte.. känner själv att det finns risk för att jag snart går in i väggen då. Det blir väl helt enkelt så att jag får acceptera den här lönen tills vidare och fortsätta söka andra jobb. Tillbaka på ruta ett med andra ord. Deppig.

Om det rör sig om sockerhaltiga överkok, skrapa genast bort alla rester innan glaset svalnar. (...) Socker kan varaktigt skada ytor av glaskeramik.

Knäckkok + glaskeramikhäll = ingen bra kombo
Min nya fina spis!!!

Sitter och väntar på familjen.. bror, mamma + fästman som ska komma hit och baka lite - lussebullar + knäck som vi tar med till E-tuna på julafton. Blir även lite glögg, risgrynsgröt och vörtbröd till fika.. Men inga julsånger ikväll - där går gränsen!

På bloggfronten intet nytt.. eller alltså, livet tuffar på och har väl kommit lite emellan för "internetandet" nu på sistone. Till min stora sorg.. fast det väl egentligen är positivt. Idag är det iaf måndag och countdown till helgen och jul! Torsdag morgon lättar jag till Köpenhamn vilket är vad jag ser fram emot.. och fram till dess är det jobb, städa, baka och köpa de sista klapparna som gäller. Måste försöka jobba av en del på tidningen eftersom det kommer vara stört omöjligt att få tag i folk i mellandagarna men det känns lite som om alla redan tagit ledigt - telefonen är tyst och det råder liksom en loj stämning. Har iaf fått något spännande att bita i som nog är det mest intressanta hittills (säga vad man vill om kommunpolitik och reportage om små barn som lär sig att kompostera men spännande kan man inte kalla det). Är en lång historia men kan säga som så att det rör sig om mordbrand, hotbrev och granskning av polisens arbete.. och jag kommer inte att ha mitt namn på artikeln. Man vet ju aldrig vad galningar kan ta sig till. Nu ska jag i alla fall luncha lite. Wok. Trist.

Vilken klyscha att vi till gårdagens julfest åkte vit limousin och drack skumpa! Men det var faktiskt lite roligt.. hela kvällen alltså - med julbord (där jag för en gångs skull inte åt för mycket, ålen och revbensspjällen var supergoda!) och "show". Det senare var rätt ynkligt först med avdankade 80-talsidolen "Shakin' Fredrik" som värd som sjöng - visserligen väldigt bra - tillsammans med en jätteduktig tjej. Sedan tog det sig dock och blev nästan lite porrigt med cancandansande tjejer i korsett, stay-ups osv.. då kan jag gå med på att kalla det för show. Kvällen avslutades med pub och disco men vi drog oss hemåt vid halvett-snåret. Idag är jag lite pömsig sådär efter att både ha druckit cognacsglögg (inte gott), några glas vin, skumpa och cider igår.. inte bra att blanda! Och nu är jag på tidningen.. och ska på jobb ikväll med, suck! Alltmedan Klaus värmer upp sängen för mig hemma, han är bara här kort ett par dagar och utbildar säljare men vi får åtminstone sova ihop. Sedan ses vi ju om en vecka igen i Köpenhamn - längtar!

Tur att jag var hemma idag då det ringde på dörren och några farbröder kom och ville byta ut min spis! Var egentligen struken på listan av någon anledning (kanske för att de också bytte kyl/frys och jag fick ny i somras efter att min skurit) men nu fick jag i alla fall en ny och fin med glaskeramikhäll! Happy happy, nu blir det sjutton så mycket roligare att laga mat än med den gamla med de fula plattorna..

Igår någon gång gick bloggen förresten över 100 000 besökare (ej unika), kul!!! Ett drygt halvår har det tagit, inte så illa! Tycker det är roligt att ni tar er tid att läsa mina små funderingar - välkommen åter alla nya och gamla besökare :)

Varning för negativa vibbar (men jag måste bara få beklaga mig lite!)..

Den här veckan - pure hell är allt jag kan säga.

Idag: Väntedag.. vi har i princip suttit och rullat tummarna hela dagen i väntan på att Kalle som sätter ihop tidningarna skulle bli klar så vi kunde korra allt. Man kan bara läsa kvällstidningarnas nätupplagor så många gånger. Kunde inte gå förrän 19.30 i alla fall, GUD - så segt det har varit!

Tisdag: Jobb från 9 till ca 23. Tidningen på dagen, restaurangen på kvällen.

Onsdag: Tidningen på dagen, julfest på kvällen (som jag egentligen inte alls vill gå på men det är ju med jobbet så jag är liksom "tvungen") i jäkla Täby, hoppas de inte hade tänkt att svänga sina lurviga till långt in på natten.. är ju beroende av lift med de andra hem.

Torsdag: Samma som tisdag

Fredag: Samma som tisdag/torsdag

Lördag: Ledig på dagen, jobb på restaurangen på kvällen

Söndag: Ledig! Förutom tvättstuga 7-10. Och det faktum att jag måste ut och leta julklappar som en tok..

Summerat: Jobb både dag och kväll 3 dagar. Jag vet inte ens när jag ska hinna tvätta håret.. Gud, så less jag är på att ha två jobb! Hoppas banne mig att det blir bättre i januari, förutsatt att jag kan få en lön jag överlever på..

Så! Nu har jag klagat klart!

Över en natt bara ploppar de upp.. plitorna som inte är finnar utan bara som små "upphöjningar" som ömmar och inte går att klämma. Avskyr det verkligen och inte vet jag vad det beror på! Kanske någon som brukar drabbas av samma sak och har mer koll än mig? Nästa gång jag går på ansiktsbehandling vet jag åtminstone vad jag ska fråga om...

Hvor smiler han, hvor er han glad,
hurra, hurra, hurra!
men denne dag er også rar,
for hjemme venter mor og far
med dejlig chokolade og kager til

Og når han hjem fra arbejd går,
hurra, hurra, hurra!
så skall han hjem og holde fest,
og hvem, der kommer med som gæst,
får dejlig chokolade og kager til

Til slut vi råber højt i kor:
Hurra, hurra, hurra!
Gid Klaus længe leve må
og sine ønsker opfyldt få
med dejlig chokolade og kager til


GRATTIS TILL MY FAVOURITE MAN SOM FYLLER ÅR IDAG! (37, men det vill han nog inte bli påmind om..)

Lillebrors nya flickvän heter Eleonore. Född den 14 oktober 1982.

Jag heter Ellinor (döpt till Eleonore). Född den 14 oktober 1979.

Eh...

Varför ska ICA nödvändigtvis proppa en massa mandelmassa i sina lussekatter?! Det är ju superäckligt.. inte informerar de om det någonstans heller - "Lussekatt med superäcklig mandelmassa i - köp 4 st för endast 20:-" borde det stå. Att jag inte bara pep in på Coop och köpte deras läckert fluffiga katter istället.. Vilka problem jag har! Nu ska jag försöka sova i grannens very loud music (de sjunger med också, förut till "I'm so exited" oh-my-GOD!). Förresten fick jag veta i förrgår att det är en myt att man "får" ha en fest i månaden och spela hög musik. Man får aldrig spela musik så högt att det är störande, oavsett vilken tid på dygnet det än är. Ni ser, jag är en liten tant. Kanske ska hålla tyst till nästa gång det är min tur..

Överhopad med jobb på tidningen.. deadline på fredag och det trillar fortfarande in "knäck" gång på gång. Dessutom är vissa "upptagna" människor jäkligt kassa på att svara på mail och tillhandahålla material.. dock inte kommunens drogsamordnare som varit en riktig klippa idag! Tack till honom.

Nu är jag i alla fall hemma och måste börja med att röja lite, både lägenheten och "mig själv". Besök av Klaus ikväll! *glad i hågen*

Märker att jag sitter och gnuggar mig i ögonen som en liten bebis av trötthet ("min" Alex i Zürich gjorde alltid det.. så gulligt!) så nu är det nog dags att sova nanna. Men jag lovar att lämna kvar snuttefilten ;)

Det är inte mycket jag saknar med att vara singel. Faktiskt kan jag nästan inte komma på någonting.. men det kan bero på att jag ju egentligen lever ett slags singelliv i alla fall - i och med att Klaus och jag har ett distansförhållande. Jag behöver liksom aldrig längta efter att få lite tid för mig själv, jag kan umgås med vänner precis när jag vill utan att få dåligt samvete för att jag inte sitta hemma med pojkvännen på lördagskvällen osv. Det här med att ha en relation på distans suger rent allmänt men det har fördelar också. Till exempel så känns det som om vi fortfarande håller på att lära känna varandra, vi är precis lika nyförälskade som då vi först träffades (vilket visserligen bara var drygt ett halvår sedan) och vi tar verkligen vara på tiden då vi väl ses. Som K sa tidigare i veckan.. Du är fortfarande outforskad - vilket är ungefär så jag känner då det gäller honom med.

Dock finns det en sak jag faktiskt saknar med singellivet och det är nästan lite fånigt. Jag saknar dejtandet. Det här med att vara lite nervös, att klä upp sig och göra sig fin för att sedan mötas upp på stan och gå och äta middag eller någonting. Visserligen går jag och K ut och äter ofta med och då klär jag ju upp mig men det är ändå inte samma sak.. han är ju här då jag gör mig i ordning och jag vet att vi åker hem tillsammans efteråt. Jag saknar det här med att vara lite mystisk och oåtkomlig för någon.. ja, dejtandet innan man blir ett par helt enkelt. Men. Att ha en relation (speciellt med K) slår naturligtvis dejtandet med hästlängder då man väl har det bra. Såklart!

Vad är det för fel på alla affärer (läs: skotillverkare) som bara säljer stövlar med breeeda skaft anpassade för att stoppa ner jeansen i numera? Ska det vara så svårt att hitta ett par snygga svarta stövlar som "smiter" åt vid vaden, med en lagom klack (inte för smal, inte för hög) som man kan ha till kjol?! Eftersom mina egna, inhandlade för flera år sedan nu sjunger på sista versen.. tar in vatten etc måste jag ha ett par nya. Är det någon som har sett ett par någonstans av den sorten jag pratar om får ni gärna tipsa. Nu ska jag söka av nätet istället!

Icke någon finfredag idag.. (jeans, träningstop, vit omlottkofta i ull, vita pärlor i öronen + halsband med svart "fejkhajtand" och lite annat skräp. Bara lite rouge och ofärgad mascara, uppsatt hår.. känner mig fugly!)

.. inte ens en fin fredag med referens till slasket därute och hur jäkla slut jag känner mig idag! Kom en hel timme försent till jobbet - vilket jag iofs tycker jag är berättigad till efter gårdagens kvällskneg - utan att ha ätit frukost och det känns närmast som om jag fått en hammare i skallen, vill bara hem och sova! Hoppas på att jag slipper restaurangen ikväll, trots att jag skulle behöva pengarna men fredagar suger där med alla fulla finnar.. Då kan jag sitta hemma, äta lussebullar och se på inspelade avsnitt av Nip/Tuck och Kvalster. Och Riket. Jaaaa!!! Hoppas!!!

Pure happiness att Jonah faktiskt var en av de "idoler" som kom till kvällens tomtenatta! Tillsammans med Måns, Ola och Elina sjöng han (vackra Chicagolåten han framträdde med i tv) och signerade plattor. Eftersom jag inte är så mycket av en fjortis att jag stod framme vid scenen och skrek som en besatt som alla andra fick jag rätt taskiga bilder som ni ser. Men okej, jag har allt en liten crush på Jonah.. vackra vackra man. Ungefär som då man var 10-11 år och vurmade för Jordan i NKOTB. Minus besattheten.

Missade ju alldeles "jubileumet" med Nippertippans 500:ade inlägg så då får jag väl uppmärksamma det med inlägg 504 (502 enligt framsidan, varför olika?) då istället. Alltså.. bloggat i nästan 6 månader - närmare bestämt sedan den 3 juni - och hunnit med över 500 inlägg, inte så illa! Om ett par veckor blir det till att fira 100 000 besökare också! Gott så.