Köpenhamn är liksom lite mer slitet än Stockholm, klagade Föredettingen då han var här för ett par veckor sedan. Och visst, det kan man väl tycka om man vill men personligen tycker jag att det är en del av charmen med den här staden.

Något som inte är så charmigt dock är kackerlackor. Och sådana finns det här. De är visserligen ganska små och jag har "bara" sett 3-4 stycken under tiden i kollektivet men det räcker gott. Grannen hade problem för en tid sedan och då Danmarks motsvarighet till Anticimex var där och skulle ta kål på dem så lyckades de tydligen skrämma över några hit till oss istället. Not so nice. Personligen är jag dock mer skärrad över spindeln jag såg ikväll i duschen. Men jag dödade den inte - får vi sol imorgon då?

.. för här kommer lönen! Näst sista eller sista bankdagen i varje månad i DK så idag landade pengarna på kontot. Enda problemet med det är att det är lite vanskligt att hinna med att betala de räkningar jag fortfarande har i SE i tid (= CSN samt kreditkortet).

Hade någon lös idé om att gå på stan efter jobbet, men kom på andra tankar då jag kom på att..
- ... alla andra också fått lön
- ... man inte hinner så mycket på de 45 minuter som är emellan jag hinner in till City och affärerna stänger

Dagens turgumma är Nette på jobbet som fick ett samtal att hon vunnit 10.000:- till shopping inklusive proffsråd på en tävling på Feminamässan hon + tre av de andra tjejerna var på i helgen. Järnspikar att jag inte följde med!

Í Svörtum Fötum - "Paradis"

Och att Jonsi sjunger skadar ju inte heller..
Någon som vet var man kan köpa isländsk musik utan att behöva åka till Island...? :)

Jag kan fan inte hålla tyst. Avslöjade en liten "hemlis" om Dansken i förmiddags för Jacob. En sådan där som inte ens ni vet. Inte för att jag tror att han skulle bry sig så avsevärt, men ändå.. Glappkäft där.

Är att Sus flyttar till helgen, hem till pojkvännen. Säg det inte till någon, men jag tycker det ska bli lite småskönt. Gillar Sus, hon är sød, men saken är att är hon hemma så är hennes pojkvän också det. De ställer till en himla röra i köket och röker inne (ok, vid öppet fönster). Hejdå Sus innebär också hejhej till mer plats för mig i kök, badrum och hall. Hurra!

Vem som kommer i hennes ställe vet vi inte - om det kommer någon. Jacob ska kika på sin ekonomi, men troligt är nog att hans kompis Leila flyttar in om en månad eller så. Har träffat henne några gånger, men inte skapat mig någon riktig uppfattning. Hon verkar lite stiff, men det är å andra sidan jag också. Om man jämför med de flesta danskar.

Facebook är kul, men alla applikationer hit och dit..! Ta inte illa upp om jag inte vill vara med och slänga hot potatoes eller slåss med vampyrer och varulvar.. Jag gillar dig ändå.

Min norska kollega Trine har varit borta hela veckan, vilket lämnat mig med f***ing Norge (det är faktiskt rätt knepigt att förstå många norrmän på telefon - inte anstränger de sig för att tala långsammare heller då de hör att jag är svensk). Hur som helst så fick jag reda på varför idag och det är för att hennes knöl till snubbe varit otrogen. Inte nog med det - under själva "akten" ringde hans mobil upp henne av misstag (eh..?) och hon hörde alltsammans.  Jag skulle dö. Inte är han ångerfull heller.. han säger visserligen att det är slut med den andra - "den unga" - men han verkar se det som att det är Trine som måste skärpa sig och komma över det. Att han kan med. De är ju gifta och har en liten dotter på ca 1 ½ ihop, hon funderar på att lämna honom nu.. Tycker så synd om henne.

Är så glad att jag har dig messade jag till Dansken då jag fick höra om soppan.

Hemma i KBH efter en mäkta händelserik helg som bl a innefattat spyor, Marstrand och ett intressant möte mellan Dansken och Föredettingen (!). Men allt det där tar vi imorgon.

Note to self: Lägga in lite ny musik i Meizun. Gått omkring med alldeles för mkt schlager länge nu. Nya Kentskivan. Lost Prophets. Afi. Och Mew. Älskar dem. Tack, Jacob som ser det som sitt kall att introducera mig till dansk rock.

Åren går. Folk förändras. I mitt och Föredettingens fall så har det gått över 5 år och i lördags blev det ganska solklart att det är min inställning till vår relation som har förändrats mest. Anledningen stavas Dansken.

Men det var trevligt i alla fall och nu har vi så att säga omförhandlat villkoren.. Det känns rätt skönt. Och man vet aldrig - kanske någon gång i framtiden?

På kontoret är födelsedagar lite av en happening. Firman bjussar på tårta på eftermiddagen och så kan man själv ta med sig morgonbröd om man vill det (och det vill man); dvs ett par nybakade limpor som man köper på bageriet på morgonen, ost, marmelad och chokladpålägg.

Utrymmet runt ens skrivbord är pyntat med flaggor och just på min lilla avdelning så lägger vi ihop till en present också som någon ansvarar för att handla. Därav tjatet på mig att komma med en önskelista idag (jag fyller på söndag).

Ärligt talat känns allt det här mest så himla jobbigt. Uppmärksamhet av det där slaget är inte alls min melodi och jag ser inte fram emot att bli sjungen för och sitta och öppna en present inför allas ögon på måndag. Jag blir generad..

Så jäkla kul känns det ju knappast att fylla 28 heller.. Maken till meningslös ålder.

Ja, det är livförsäkringen för pappa som fallit ut.

Ingen kaviar och champagne dock - jag ska resa så småningom!

Tack för alla uppmuntrande kommentarer.

I ett enda karateslag gick livet mitt itu och jag vet inte hur jag ska kunna lappa ihop mig själv igen. Han är min största kärlek.. vad är det för mening med att fortsätta om jag inte får dela alla bra (och dåliga) stunder med honom? Med hänsyn till honom ska jag inte gå in på detaljerna i vad det var som hände.. det räcker med att konstatera att den kärlek vi hade - och har! - tydligen inte var tillräcklig. Det har aldrig funnits någon som visat mig så mycket kärlek som han gjorde, hur i all världen skulle jag kunnat ana att det var något som fattades då han inte ens gjorde det själv.. det var "omedvetet" säger han men nu är det kristallklart. Han var mer kär i mig än han någonsin var i sin exfru som han var gift med i 18 (?) år eller i någon annan som han varit med. Hur kan man vara 48 år och aldrig ha känt till 100% det man "ska" känna, men ändå veta att man inte känner det? Om man själv bor i en prunkande trädgård, hur kan man riskera den för att gräset kanske är grönare på andra sidan? Nej, jag förstår det inte.

Kl. 17.06 idag stiger jag av tåget i Mölndal. Jag klarar inte av att jobba, har ringt och tagit ledigt idag + imorgon samt avbokat min plats på den femrätters middag och fest jag skulle varit på imorgon kväll på Den Lille Fede. Vi har egentligen tagit en paus.. en tankepaus för att fundera ut vilken slags relation vi ska ha i framtiden. Han vill att vi ska vara vänner - "varmhjärtade vänner" (= KK) är något annat vi talat om. Vi kan ju inte vara i samma rum utan att ha fysisk kontakt och om vi tycker om att vara med varandra och känslorna egentligen inte har förändrats från vare sig hans eller min sida... varför skulle vi inte kunna fortsätta träffas så länge det är roligt? "Vi har ingen framtid tillsammans".. visst, men om det gör mig mer lycklig än olycklig att få vara med honom? Tankarna bara snurrar, jag tror det blir bättre då vi får träffas ansikte mot ansikte. Och jag får blöta ner hans skjorta med mina tårar istället för min kudde.