Talade med den där släktingen idag som jag nämnt här ett par gånger. Den som jag har så svårt för.. den som alltid beklagar sig över sitt och får allt att handla om honom.. den som är på örat 9 gånger av 10 när man pratar - vare sig klockan är 10 på morgonen eller 10 på kvällen.

Men jag är inte hjärtlös och nu tycker jag faktiskt synd om honom på riktigt. Han har gått ner 18 kg på 4 månader och väger nu ungefär lika mycket som jag (och jag är knappast någon sumobrottare). Blodtrycket är helt uppåt väggarna, han åker in och ut på sjukhus pga svimningsattacker. Och nej, det är inte cancer men däremot någon slags svulst i hjärnan (= icke tumör). Man kan faktiskt fråga sig hur länge till han kommer leva i det tillståndet och med den livsstilen. Och det är ju sorgligt.

Torsdagar är djävulens påfund, jag säger ju det! Efter tidiga mötet imorse inledde jag dagen med att bli avsnäst i telefon av en riktigt snobbig kille från en butik vid Stureplan. Det var andra gången jag försökt få tag på honom, angående en sak jag ville göra för dem av ren snällhet. Inte ringde han tillbaka under dagen heller så till sist skrev jag ett (mycket vänligt, kan tilläggas!) mail och förklarade ärendet. Precis innan jag skulle gå hem fick jag så svar i form av ett påhopp där han bl a skrev att han uppfattat mig som "snorkig och omogen". ?????!!!! Jag?! Det var dagens skämt.

Ska svara honom imorgon men det värsta är att jag låter det "get to me". Vet med mig själv att jag (som alltid!) verkligen inte var något annat än vänlig och serviceminded, så väl på telefon som på mailen och det känns så himla tråkigt att han uppfattat det annorlunda. Har funderat på detta i 2 timmar nu, måste försöka släppa det..

Helgen som gick var både himmel och helvete varför jag är lite i ofas just nu. Behöver hitta tillbaka till ett tillstånd där jag känner mig trygg igen. Eftersom jag har valt att inte vara anonym i bloggen medför det att personer i mitt liv som jag skriver om ibland kan känna sig utsatta. Därför känner jag mig nödgad att inte blotta mina nära relationer fullt lika mycket i fortsättningen som jag gjort hittills. Jag kommer inte att skriva om detta igen eller förklara närmare vad det rör sig om.

Tack för de kommentarer jag fått! Kommer att besvara dessa snart.

Osäker på huruvida det blir så mycket bloggande vardagar här fr o m nu. Har helt enkelt lite svårt att hitta både tid och ork. Det går i ett på jobbet och då jag kommer hem ca 17.30 är jag helt utpumpad.. ett par timmar senare vill jag gå i säng och ytterligare ett par timmar senare måste jag göra det! Min kropp och psyke kräver minst åtta timmars sömn för att vara på topp.

Har dessutom noll blogginspiration för tillfället och sammantaget gör det att det nästan känts som ett tvång att blogga vardagskvällar - även fast jag inte orkar eller har någonting att skriva. Det är mycket möjligt att det här kommer ändras då jag kommit in mer i rutinerna och för mig brukar det dessutom vara så att då jag tänker att jag inte ska eller "behöver" blogga så blir jag desto mer sugen på att göra det! Det här rör sig som sagt om vardagar - inte om helger. Men nu vet ni varför det antagligen blir lite färre inlägg här från nu..

Påskledighetens sista dag och jag har naturligtvis inte gjort ett dugg av det jag hade föresatt mig. What else is new? Jo, jag har plöjt en del film (bl a Saw III, sämsta hittills) och tv-serier (mest Australia's Next Top Model) jag ville se men det räknas liksom inte riktigt.. Fast på sätt och vis är det bra att jag t ex inte tagit ner alla vinterkläder i källaren, ser ruskigt kallt och dant ut ute (ingen snö dock - hurra!) så det är nog inte dags att plocka undan dem riktigt än.

Planerna för dagen är storslagna. Handla till veckan som kommer, skriva viktiga mail, sätta ihop kalendariet till tidningen (som jag skickar imorgon beroende på om jag fått betalt), lägga in massa ny musik i min Meizu, lite grooming. Och försöka sova tidigt! Med tanke på att jag satt och chattade till kl. 3 inatt och därför sov till halv 12 så får vi se hur lätt det blir..

Har äntligen beställt tid för att prova ut linser - inte förrän om en månad men ändå. Det var över tio år sedan jag hade linser senast och då funkade det inte alls. Min syn har försämrats på sista tiden (antagligen pga för mycket datortid) och numera går jag allt som oftast omkring med brillorna på hemma (tidigare var det bara då jag såg på tv samt i skolan) bara för att det är så skönt att kunna se ordentligt!

Nu har jag ju ett jobb som innefattar att sitta framför en dator hela dagarna också och brillorna ger mig dels huvudvärk efter ett tag, dels är det inte så kul med märkena på näsan. Kanske läge att investera i ett par skärmglasögon men linser är första prioritet. Tänk så underbart bara att kunna se i en butik vad summan är på kassaapparaten utan att kisa och att faktiskt se själv vad det finns att välja på i menyerna ovanför disk på t ex McDonald's eller en pizzeria och inte behöva be någon annan läsa för en.. Ja, ni hör ju. Linser it is.