Jag håller på att implodera. Vill bort-bort-bort! Resenerven ömmar rejält och det är så satans frestande att bara ta den för dagen nyinkomna lönen och boka en enkel till Tokyo, Sydney, Hongkong, Kapstaden eller något annat som lockar. Tycker inte om den här vuxna attityden jag lagt mig till med som gör att jag känner ett behov av att hålla alla ägodelar jag samlat ihop genom åren omkring mig, att ha en stadig bostad, att ha ett jobb med en regelbunden lön.. ansvaret att betala hyra, mat och räkningar.
Jag vill göra som min vän Kate. Kate är från Australien och vi träffades för åtta år sedan på kibbutzen i Israel. Kibbutzvolontär var bara ett av stoppen på hennes resa världen runt då hon jobbade sig fram för att ha råd att komma vidare. Engelsklärare i Ungern, au-pair i Österrike, gud-vet-vad i Edinburgh, vingård på Nya Zealand.. Det var ett tag sedan vi hade kontakt så jag vet inte om resan fortfarande pågår.
Älskar Köpenhamn, det gör jag verkligen, och det är här jag vill ha min bas men jag tror att jag måste få komma ut då och då för att hålla rastlösheten i schack och känna att jag upplever någonting. Och då menar jag inte en veckas charter i Grekland om året.
9