Någon undrade i en kommentar om jag har kontakt med Dansken, och svaret är ja. Under de senaste två veckorna har jag dock gått omkring och önskat att det skulle falla en meteorit i skallen på honom. Han har visserligen hört av sig via sms, men det har varit av typen "Hur mår du? Jag mår bra. Puss" (ok, grov förenkling) och frågor jag ställt har mötts av kompakt tystnad. Först ikväll har vi faktiskt talat i telefon, första gången sedan förra måndagen. Imorgon var det 3 veckor sedan det tog slut, och vi har fortfarande inte träffats och rett ut saker och ting. Det blir däremot av på lördag, för då kommer han hit. Är gräsligt nervös minst sagt. Men han lär nog få höra en eller annan sanning från mig. Vilket han absolut inte kommer att kunna ta till sig. Han är ju Dansken.

Det är svårt att vara sjuk här då man måste stå ut med det där j**la borrandet* dagen lång. Och pladdrande byggjobbare.

*De bygger taklägenheter

Ligger strategiskt placerad i sängen med laptop i knäet (aj, varmt!) och hostar som om min sista stund vore kommen. Den "lilla släng av influensa" som jag haft sedan innan helgen blir liksom inte bättre.. och ikväll är det meningen att jag ska på dejt! Ingenting avancerat, vi ska bara äta en bit, så ska försöka sova ett par timmar nu så jag slipper ställa in.

Han har varit borta över helgen, i Helsingør med dottern hos några vänner som har hästar (= dotter i extas). Igår var vi dock på MSN en stund innan läggdags och jag vet inte.. men hans känslor skrämmer mig. Vi har bara setts en gång och det känns lite som om han planerar bröllop redan. Har förklarat att jag gärna vill ha en chans att lära känna honom och att jag inte har alla svar med en gång. Han har å sin sida bett om ursäkt för att han stressar mig, men beskriver sig själv som en vattenkokare som är på väg att koka över.. (och då menar han inte "bara" rent fysiskt). Kanske är ett misstag att involvera sig med en ensamstående småbarnsfarsa, de är för desperata.. haha! Äsch, är ju långt ifrån säker på om jag överhuvudtaget är intresserad till att börja med - vi får se vad som (eventuellt) sker ikväll!

Har precis gått upp, dricker te och lyssnar på spöregnet utanför.. så vad passar bättre en grå söndag än en liten lista som jag sett överallt!

Du har....
(x) Mascara över 100 kr
(x) En plattång
(x) En locktång (Men använder den aldrig)
(x) Designparfym (Vad är inte designparfym?)
(x) Foundation över 200 kr
(x) Ögonfransböjare
(x) Olika borttagningsmedel
(x) Speciell hårbalsam i en sprayflaska
(x) Läppglans över 100 kr
(x) Hårinpackning
(x) Bodybutter
(x) Bodylotion
(x) Parfym över 300 kr
Summa = 13

Du ...
(/) Använder locktång/plattång varje dag (Alltid efter att jag tvättat håret, fast varje dag är det inte - men halvt poäng)
( ) Använder fondation varje dag
(x) Använder mascara varje dag
( ) Använder kajal varje dag
( ) Använder läppglans varje dag
( ) Använder bodybutter varje dag
( ) Använder bodylotion varje dag
(x) Använder ansiktsrengöring varje dag
( ) Använder hårinpackning varje dag
( ) Använder hårspray varje dag
( ) Tränar på gym
(x) Klipper dig varannan/varje månad
Summa = 3,5

Du har...
(x) Tonat håret
(x) Färgat håret
( ) Hårförlängning
(x) Piercat dig
( ) Tatuerat dig
(x) Tagit hål i öronen
Summa = 4

Totalt: 20,5

0-10 Den naturliga naturligaste tjejen.
10-15 Konstgjord behandlad blomma.
15-20 Kanariefågel i nordisk miljö.
20-25 Du är en fryst jordgubbe.
25-30 Barbiedocka. Bara plast.

Ur aftonens sedvanliga MSN-konvo med Bankiren:

Cxxxxxx says: Vil ju ikke gøre dig gravid

Cxxxxxx says: Endnu..

Så. Den däringa Bankiren. Vi träffades faktiskt i söndags kväll. Vet inte om man reellt kan kalla det för en dejt men han kom och hämtade mig och sedan tog vi en kaffe/te på Bizarro här i närheten för att, då de stängde 1 h senare, fortsätta till WannaB i indre by för lite vin/öl.

Vi klickar IRL också och han är attraktiv, fast skulle kanske behöva droppa en sisådär 10 kg - vilket han är fullt medveten om. Det roliga är att han har en sak / intresse gemensamt med Föredettingen.. ska inte gå in närmare på det, men det är ett klart plus i kanten. Som jag redan skrivit om så vet jag dock inte om det kan bli jobbigt för att han är så seriös. Han har varit singel i 2 år (då det tog slut med barnets mor), jag i en dryg vecka så det är klart att vi har lite olika ingångsvinklar. Att han är rätt så förtjust i mig råder det heller inga tvivel om, hade lite lätt svårt att värja mig mot hans version av att säga adjö då han släppte av mig hemma.

Whatever happens happens, men det blir inget fortsatt fuffens under de närmaste dagarna i alla fall pga dotterns närvaro. Han har dock redan frågat mig om jag vill med i biffen nästa vecka och jag har varken sagt ja eller nej..

Jag är ett vinfyllt, nostalgiskt vrak och har precis suttit någon timme på MSN med Bankiren, samtidigt som jag spillde tårar över Dansken efter samtalet tidigare ikväll. Vi diskuterade det förut ikväll (curling + middag med jobbet), faran med att träffa någon för att försöka komma över någon annan och jag tror banne mig att jag håller på att gå rakt i fällan!

Jag älskar den här klänningen (som jag inte tänker länka till), men kan inte bestämma mig för om jag ska klicka hem den eller ej. Tillverkad i ett exemplar, $150.. ska vara en S men det jag oroar mig för är att den ska vara för stor (har XS) och att jag då kommer se ut som en liten flicka som har klätt ut sig. Men den skulle vara perfekt till julefrukosten 12/12. Hm, tänka tänka..

Jag undrar om syftet med att han beter sig som ett jäkla nonchalant svin är att jag ska börja hata honom? Det undrar jag verkligen. För det är farligt nära.

Mailkorrespondensen med C på ED (danska dejtingsajten) blev igår kväll till MSN.. och sedermera till telefon (och då var klockan 2 på natten!). Vi klickar åtminstone på den fronten och han är hur trevlig som helst, men medan jag gärna stannar här så länge och njuter av bekräftelsen och av att få skratta tillsammans med någon igen så verkar han (alltför) seriös. Han tyckte det lät "spännande" att jag inte hade tusen ex, utan mest varit i relationer* de senaste åren och han ville gärna försäkra sig om att jag inte bara var ute efter något tillfälligt på ED. Å andra sidan så har han inte det minsta bråttom att träffas IRL och det är skönt att slippa den pressen.

Nu är han borta hela helgen, men han har ändå skickat flera sms under kvällen och jag märker själv hur det får mig att backa lite. Relax..

* I brist på bättre ord så får jag referera till det jag hade med Föredettingen som det

Just nu försöker jag fokusera på annat än mitt havererade förhållande. Har sett att jag fått många kommentarer på de senaste inläggen, men har inte riktigt haft orken att ta dem till mig ännu. Det kommer.

För att skriva om något annat så har jag sedan sist..

- Fyllt år.. 29 närmare bestämt. Hade trots allmän deppighet en fin födelsedag med sång, presenter, tårta.. Den första att gratulera var faktiskt Dansken som ringde mig tidigt på morgonen och sjöng. Med tanke på att han missat dagen i alla år vi varit tillsammans så var väl det lite av en bedrift.

- Varit i Stockholm på salgsmøde, åkte igår och kom hem tidigare ikväll. Karsten tyckte jag skulle ringa mig "sjuk" och stanna även imorgon, men så ansvarslös är jag inte.. bara för att få vara med på middagen/bowlingen ikväll. Men det var helt klart för kort tid med mina dejlige svenska kollegor!

- På pin kiv.. gått med på en dejtingsida. Och mailat med en man. Flera kvällar den här veckan faktiskt, till sent på natten och jag gör det även just precis nu..! Det betyder noll och nix, och vi har inte ens pratat om att ses IRL. Men han är varken ointressant eller ser oäven ut - så mycket kan jag säga.

Vet inte vad jag ska ta mig till. Somnar i tårar, vaknar i tårar.. och under tiden drömmer jag mardrömmar om honom och henne. Jag vet att det bara är ett one-night stand (än så länge?) och att det inte går att jämföra med att ha varit tillsammans i 3 ½ år - men jag vägrar att få det tillgodoräknat på mitt minuskonto att jag inte är 4 år äldre än jag är och bor i Göteborg. Om han bara hade bett mig för 2 år sedan då jag flyttade hit, så kunde det ha varit Göteborg jag hade bott i nu istället..

Vad är det för mening med att någonsin få känslor för någon och öppna sig för den personen då det aldrig verkar räcka till?!!! JAG räcker aldrig till, så jag måste ju vara värdelös.

Det är lika bra att lägga alla korten på bordet så kan ni som vill gotta er i det. Ja, han har varit otrogen för andra gången. Första gången var i april (?), nån svensk tjej i London då han var där över en helg. Det kom fram i somras då vi var i Israel efter att jag hade läst ett av hans sms. Jag tog naturligtvis tillfället i akt och avslöjade också min otrohet (lika goda kålsupare..), att jag varit med Norrmannen (en arbetskamrat för er som inte känner till honom, försäljningschef för vår norska filial) - två gånger t o m. Första gången var efter julfesten i vintras och andra gången i februari.. Det gav mig ingenting (andra gången var ju bara ett skämt!) och det kommer inte ske igen. Han är gift, har tre barn.. är visserligen snygg som få men nu vet jag att det mest är ett tomt skal. Varför jag gjorde det till att börja med? Handlar inte allt om bekräftelse?

I alla fall så förlät vi och glömde, i alla fall förlät.. det skulle inte ske igen för någon av oss. Och vi har haft det himla bra, tills han hade en intervju i onsdags och "råkade" äta middag och sätta på henne efteråt. Hoppsan. Jag fick veta det ikväll. Hon är hela 4 år äldre än mig och har inga barn - ett ödets nyck.. Om nu jag tänker på framtiden och att jag gärna vill ha barn inom.. säg, åtminstone 4-5 år - hur desperat ska då inte hon vara vid 33 års ålder?

Vad som händer nu vet jag inte. Det enda vi har kommit överens om är att relationen kommer omdefinieras, men vilka blir spelreglerna? En öppen relation? Inom vilka ramar? Det är så jävla typiskt att det ska vara så svårt att sluta älska någon. Jag behöver honom.. mentalt  såväl som fysiskt, han är som en sjukt bra drog och även om jag inte kan få hela fixen så måste jag få lite.. annars drar abstinensen ner mig totalt (ok, jag har aldrig ens testat en drog i hela mitt liv så kanske en dålig jämförelse!). Vi är dessutom SÅ bra ihop och det vet han också. Det är ju kärlek, men tydligen inte tillräcklig sådan. För vissa.

Vi är olika då det gäller  vårt sätt att bearbeta saker och ting. Han behöver tid på sig att tänka och få distans, jag behöver spendera tid med honom - känna efter hur det känns och ta det därifrån. Tills jag får det kan jag inte få mitt övriga liv att fungera. Tyvärr verkar det som om jag drog det kortaste strået, vet inte när vi kommer träffas. Nästa vecka är dessutom planerad med sociala aktiviteter; bio med tjejerna på jobbet, säljkonferens i Stockholm.. Jag vill ju bara vara hemma under täcket och gråta och mår jag inte bättre är det precis vad jag kommer göra.

Kanske inte bloggar på ett tag.

Det här inlägget går inte att kommentera. Jag uppskattar alla kommentarer och är tacksam över att ni uttrycker er omtanke men jag vill just nu inte läsa någonting om att vi borde bryta helt, inte ha någon som helst slags relation, att öppna relationer inte fungerar etc. Världen är inte svart och vit och jag vill att han och jag ska komma fram till hur vi vill ha det på egen hand, utan att ta in mina ev. framtidsplaner och huruvida han kommer träffa henne igen och vad som händer där. Det är OSS det handlar om.

Jag antar att ödet kom och lade näsan i blöt snabbare än förväntat. Han har varit med någon annan. I onsdags. För andra gången (den första vet jag om - lång historia). Mår riktigt illa just nu.. tror jag måste gå ut och kasta upp..

Antar att det är en livskris jag har. Jag vet att tiden går (hell, jag fyller 29 år om 1 vecka!) och att ett beslut måste fattas, men jag vet inte om jag klarar av att välja mellan..

1) Att ge mig själv chansen till den framtid jag egentligen vill ha på bekostnad av att förlora någonting som betyder oerhört mycket för mig

eller

2) Att leva i nuet och låta saker och ting vara som de är, men riskera att det till slut är försent att göra det som jag vill i framtiden. Det behöver inte vara det, men en rejäl chansning är det allt!

Ytterligare ett alternativ finns som skulle kunna ge mig både och, men det innebär också uppoffringar som jag - om sanningen ska fram - inte är beredd att göra. Och fungerar det dessutom inte / var det inte värt det så kommer jag att ångra den där uppoffringen big time!

Jag hoppas väl på att beslutet på något mirakulöst sätt ska fattas åt mig.. att ödet ska träda in och spela sin roll. För själv vet jag snart varken ut eller in.

"Fel" personer läser då och då här, så för den sakens skull så hoppas jag att ni som mellan raderna förstår vad jag skriver om inte kommenterar någonting avslöjande. Inlägget är lite kryptiskt, men den enda anledningen till att jag satte mina tankar på pränt var att jag behövde få ur mig det.

Vi er blevet opmærksomme på, at der fejlagtigt bliver opkrævet for høj boligafgift for ovennævnte lejlighed. Tidligere ejer har for nogle år siden frikøbt værdien af køkkenet, hvorfor der ikke skal betales forbedringsforhøjelse hver måned med kr. 455,86.

Det for meget indbetalte beløb for perioden 15. august - 31 oktober = 2 ½ måned á kr. 455,86, i alt kr. 1.139,65 vil blive fratrukket opkrævningen pr. 1 november, ligesom boligafgiften pr. 1 november 2008 vil blive nedsat med kr. 455,86.

Bättre ekonomi, tjoho!