Både jag och boyfriend (det låter så mycket mindre seriöst om man säger det på engelska - passar en relativt förhållandeskraj person som mig!) har talat om att gå och klamydiatesta oss ett tag nu för att vara på den säkra sidan. Som med så mycket annat man talar lite löst om har det inte blivit av men i och med dagens AB-rapport fick jag äntligen tummen ur och skulle ringa för att beställa tid. Först till vårdcentralen i centrum, där jag fick knappa in mitt telefonnummer för att sedan bli uppringd två timmar senare (naturligtvis 25 minuter efter avtalad tid - tänk om jag hade haft något viktigare för mig och behövt gå hemifrån?!). Då de väl behagade höra av sig fick jag reda på att jag tydligen inte alls hörde dit, utan skulle ringa till vårdcentralen i Runby istället. Efter att ha suttit i telefonkö fick jag besked av en snipig tant att det visst inte gick att boka nu utan att jag måste ringa imorgon kl 8 istället och tala med en sjuksköterska. Det är just sådant här krångel som gör att dylika ärenden alltid har en tendens att bli uppskjutna... skulle jag glömma bort att ringa imorgon dröjer det säkert ytterligare en månad innan jag kommer för mig att göra det igen.

I vilket fall som helst så vill jag verkligen trycka på hur viktigt det är att man ser till att testa sig för just klamydia med jämna mellanrum. Det är en lömsk rackare som ju - vilket säkert de flesta vet - kan leda till infertilitet och risken ökar ju fler gånger man åker på det. Dessutom går de flesta som har det runt alldeles symptomfria, vilket naturligtvis är ännu mer scary. Själv brukar jag försöka se till att testa mig ett par gånger per år, speciellt då/om jag råkar slarva lite med någon jag inte har en fast relation med (aja baja!). Do it. Nu.