Såklart gick det så bra sååå att jobba igår - trots mina nojjor - och idag känner jag mig som en klubbad säl (som alltid efter fem timmars runtkutande, utan att sitta ner ens en minut). Vi hade en svensexa på sex mycket trevliga och städade pojkar, inget skrålande och nyp-i-baken där inte, skönt! Plus att de dricksade rätt hyfsat med. Utöver det var det rätt lagom med folk, bl a den överdrivet vänlige mannen ("Tack, tack, tack så mycket", "Du är min favorit, Ellinor") och den snipiga kvinnan ("Jag ville faktiskt ha kaffet i glas", "Byyyt discjockey!"). Plus en full finne, vars fru satt och såg olycklig ut. Men fylle-Anette verkar nu ha hållit sig borta ett par veckor, det är bra! Däremot var det fruktansvärt pinsamt då jag hade bytt om och kom ut i restaurangen för att åka hem vid midnatt och min "arbetsgivare" A tog tillfället att "passa på att tacka vår söta och duktiga servitris Ellinor". Applåder i lokalen. Det har han gjort en gång förut med, vilket väl egentligen är trevligt... men jag blir så generad!

Nu blir det fortsatt kikande på friidrotts-VM (ett av få sportarrangemang jag faktiskt tittar på) och senare tvättstuga. Som det ska vara på en söndag...