RATAD
Nehej. Ännu ett "nej tack" på ett jobb jag sökt, denna gång genom en bekant - vilket väl torde ha inneburit en större chans - men dessvärre saknade jag ju "all erfarenhet av ekonomiarbete" trots att "personlighet är viktigare än erfarenhet" och "ditt brev gav en mycket positiv bild av dig". Jag förstår dem helt och fullt, men kan på samma gång inte låta bli att känna mig nedstämd - ska jag aldrig få ett riktigt heltidsjobb? Om jag ändå vore lite mer på det klara med vilken typ av jobb jag vill/kan söka också. För tillfället är jag i alla fall jävligt less på det här och känner bara för att sticka någonstans utomlands och jobba igen - fly från alltsammans med andra ord...
Åh! Jag är i precis samma situation som du! Vet inte riktigt vad jag vill eller vart jag är på väg. Ovissheten gör en frustrerad som fan. Det är verkligen deppigt, håll ut!
Vet hur hårt det känns att få nej på ett jobb man sökt, men kämpa på! Om du jobbar utomlands för att fly så är det kankse inte rätt metod, men varför inte flytta utomlands på riktigt sas? Hela världen är ju öppen för oss!
Fruitcoctail: Tack, då vet du precis hur det är! Tänk vad sjyst det vore om man kunde få ett jobb bara sådär som kändes helt rätt. Lycka till och hoppas det ordnar sig för dig (också)!
Agneta: Jo, har tänkt på det.. men vill egentligen inte flytta utomlands på riktigt, iaf inte nu. Har jobbat utomlands i två omgångar, rännt runt.. och vill egentligen bara ha ett "riktigt" liv nu ett tag. Men det är lockande..
När man väl har ett "riktigt liv" voll man (jag) bara ha ett annorlunda liv med en massa rännande :). Varför vill man alltid ha det man inte har?
Själv har jag allmän framtid/jobbångest. Sedan gymnasiet har jag läst småkurser på universitet och arbetat tillfälligt då och då. Känns så otroligt meningslöst, speciellt när alla ens vänner verkar veta exakt vad de vill göra eller har arbeten de trivs med. Jag har också funderat på att åka utomlands men jag är nog ärligt talat för feg för det. Suck. Hoppas allting löser sig *kramar om*
Agneta: Det kan jag livligt tänka mig! Kommer nog också känna så sisådär 1 månad efter att jag väl fått ett "riktigt" jobb..
Puffen: Det låter lite som om vi har samma problem, inte heller någon aning om vad jag vill göra! Borde man inte veta det vid 26 års ålder *hmpf* Hoppas allt löser sig för dig också! Kram-tillbaka-kaka
Vet hur det känns, har sökt jobb i tre år nu utan att få nåt...usch..
Har du läst ekonomi eller? Det känns så hopplöst när man hör om alla akademiker som inte få jobb. Jag har ett år kvar och det är ju inte så att man längtar jättemycket tills man ska söka jobb även om jag längtar mycket tills jag har ett spännande och kul jobb. Jag har alltid trott att 'det är alltid bra att läsa och utbilda sig', men man funderar ju ibland på om det verkligen är så idag.
Frida: Tre ÅR?! Oh my God, nu blir jag nästan deprimerad - jag som bara gått ett halvår lite drygt. Lycka till i fortsättningen med jobbsökandet i alla fall!
Louise: Nej, har ju inte läst ekonomi (det var väl därför jag inte var aktuell för jobbet) - har läst ett program som heter Internationell projektledning med engelska. Vilket väl var det dummaste jag gjort för det har verkligen inte genererat ett skvatt (förutom 200 000 i studieskulder då!). Förstår att du bävar lite inför att utbildningen tar slut - det ÄR tyvärr svårt för akademiker idag att få jobb. Jag tror fortfarande att det alltid är bra att läsa vidare, men jag tror också att man både ska tänka över både en och två gånger hur jobbmarknaden ser ut innan man bestämmer sig för vad man ska läsa. Lycka till med sökandet då det är dags i alla fall :)
