Kom alldeles nyss hem från långlunch i stan med den sk upptagna mannen jag ju skrivit ett par tre rader eller så om här förut så att säga! Skulle egentligen blivit av redan igår, men då var det för en gångs skull jag som var tvungen att ställa in (jämnade ut poängställningen en aning mellan oss - vad gäller antalet "svek" alltså... han leder dock fortfarande solklart!).

Ingen lång utläggning om allt vi pratade om, både för att inte såra någon nära mig som skulle råka läsa det här och få fel uppfattning och för att jag faktiskt lovade (honom alltså, A) att inte vara för explicit och hänga ut honom. Lite censur alltså. I korta drag kan man dock säga att det var rätt hygglig stämning, A var riktigt i gasen och pratade som en kvarn... jag fick knappt en syl i vädret kändes det som och då jag väl fick det kom det inte ut som det var menat i alla fall. På något sätt märker jag att det fortfarande framstår som om jag försöker "övertala" honom att ta - i mina ögon - det rätta beslutet angående hans liv, tillvaro, situation... trots att det på intet sätt är min business. Skulle det påverka mig i praktiken om han verkligen fattade det beslutet? Skulle vilja svara ett rungande nej med tanke på allt som har hänt, men det går helt enkelt inte att svara på. För att använda en liknelse så skulle man väl kunna jämföra det med SATC. Han är min Mr Big helt enkelt, vare sig jag vill eller inte (och hur slutade sista avsnittet...?).

I vilket fall som helst har ingenting ändrats. Vi fortsätter som förut, sporadisk kontakt och ett och annat "Hej, hur mår du-sms". Jag har ju K (väldigt bra potential!) och han har L. Det är väl bra så.