Just kikat på UR's Om Barn - Min dotter från Kina för typ femte gången. Gillar verkligen det programmet, dels för att det är så pedagogiskt och bra upplagt och dels för att det faktiskt är roligt att titta på också för oss som inte har barn (och som inte ser det i sin nära framtid...). Det jag tittade på idag var en dokumentär om hur det gått för tre kvinnor som adopterade varsitt barn från Kina för ett par år sedan. Till den första delen (då själva adoptionerna ägde rum) lipade jag som tusan då de var i Kina och träffade sina barn för första gången för att hämta hem dem, det var så rörande att se eftersom de längtat så mycket efter det ögonblicket. Får en att fundera om det skulle visa sig att man inte kan få barn - eller inte har någon att skaffa det med av nån anledning - och man står där runt 40 och känner att det är något som fattas. Nog skulle adoption vara ett alternativ då som för de här kvinnorna som var singlar alla tre och helt enkelt inte hade träffat någon man som det var aktuellt att skaffa barn tillsammans med (utgår från att de var straighta, men det kanske de inte var). Men det får man väl hoppas att det inte ska behöva bli aktuellt i alla fall...