SO THIS IS WHAT HAPPENED
Nästa dag fick jag äntligen veta vad det handlade om iaf. Hans företag har en väldigt tajt organisation, de står varandra nära och skulle det komma fram att han har flickvän skulle det bli mycket skvaller. Inte nog med det... för en tid sedan (innan vi träffades) hade han en kort relation med en tjej på företaget. Det funkade inte, men hon är fortfarande kär i honom och vill ha totalkoll på hans liv... Då ska man inte jobba ihop kan man tycka, men hon är tydligen en nyckelmedarbetare och det skulle vara en förlust om hon skulle sluta. Alltså försöker Klaus hålla henne lugn så att stämningen ska förbli bra på företaget och så länge inte hon har hittat någon annan att obsessa över så vill inte Klaus "break the news" om oss till henne. Slutsats: Han förnekar hellre mig och vår relation än att behöva ta en konfrontation med ett ex.
För att göra en lång historia kort (kanske lite sent påtänkt!) så ledde den här soppan även till att han började nojja över vår relation. Det är inte lätt med långdistansförhållanden och eftersom han just nu lägger 100% på att bygga upp sitt företag ifrågasatte han om det var rättvist mot mig att ha det så här. Dessutom är han orolig över att inte kunna erbjuda mig vad han tror att jag vill ha... i hans ögon är jag den som vill skynda snabbare än vad han vill och så är det inte. Ingen av oss är redo än att bli mer seriösa än vi är och det lyckades jag nog få honom att förstå. Vi kom iaf överens om att det är värt att fortsätta träffas, men naturligtvis funkar inte den här långdistansgrejen hur länge som helst... det gäller att se det som tillfälligt trots att det just nu inte finns någon ände på det.
Vilket förvirrat inlägg det blev...
Nu låter jag säkert som världens största pessimist men efter att har varit i liknande situationer som din så kan jag bara säga en sak. Och det här kan låta hårt och taskigt, men: Dumpa honom!!
Jag är ledsen. Men jag köper inte de "bort-förklaringar" som han anger som orsak till hans beteende den senaste tiden. Låter mer som en hel del skitsnack ifall du frågar mig.
För att låna ett uttryck från SATC:
"He's just not that in to you."
En kille som är riktigt, riktigt förälskad vill inte "ligga lågt" med sin kärlek. Han vill basunera ut den till allt och alla.
Hoppas att du förstår att jag inte skriver det här för att vara taskigt på något sätt. Men jag önskar själv att någon hade fått mig att förstå att vara riktigt älskad betyder att man får "allt". Inte bara smulor och rester...
Önskar dig i alla fall all världens lycka till! Jag hoppas verkligen att det löser sig till det bästa!
Och förlåt för det långa, förvirrade inlägget...
hm, jag håller nog med lite - han verkar ju inte riktigt säker på hur han vill ha det...
Jag hoppas det ordnar sig för er!
Jag vill inte predika om vad du ska göra, men min åsikt är allafall att DU FÖRTJÄNAR bättre. Det var en hemsk ursäkt han hade. Nästan så jag blir ledsen själv.
Håller med föregående, så beter man sig bara inte! Låter som om han både vill ha kakan och äta den. Har oxå varit med om liknande och i efterhand kan man inte förstå hur man kunde stå ut med sånt. Även om det känns svårt, så dumpa honom! Han kommer inte att ändra sig, och du är värd någon som vill ha dig lika mycket som du vill ha honom. Stå på dig!
Jag förstår till 100% varför du blev ledsen och förvirrad. Förhållande är inte enkla, och långdistansförhållanden är ännu svårare. Bara du inte förnekar dig själv och mår dåligt så tycker jag att du ska följa ditt hjärta. Men jag säger som Grynet: Ta ingen skit! Kram.
Hm. Jag är inbiten cyniker. Så jag tycker ursäkten är rent ut sagt vedervärdig. Inte kunna ringa till sin pojkväns jobb. Det är ohållbart på de grunderna han angav.
Dessutom måste han kunna ta lite heat för din skull. Han ska kunna klara en konfrontation med ett ex.
Långdistansförhållanden kräver hundra procent. Minst. Och är han inte villig och ge det ska du inte nöja dig med second best. Tycker jag. Sedan är det alltid lätt att ge råd när man inte är i relationen själv...
Jag blir också ledsen när jag hör detta. Du förtjänar så mycket bättre gumman. Du mår ju inte bra nu, det är ju rätt uppenbart och det är inte värt det! Usch, jag har aldrig ens träffat killen och redan tycker jag att han är lowlife..
Hej! Först och främst vill jag säja: Vad modig du är som vågar skriva sånt här på bloggen så att alla kan kommentera och tycka om ditt privatliv.
Sen så vill jag bara säja att det nog aldrig, aldrig finns en legetim anledning att förnecka/dölja ett förhållande. Det är respektlöst. Fast det verkar du ju redan ha fattat själv :-) Hoppas det ordnar upp sej. Jag gillar din blogg massor, men jag tror det är första gången jag skriver här faktiskt.
Ha det massor med bra och tack för superblogg:-)
Väldigt självutlämnande och otroligt vackert skrivet. Vackert för att du är så ”modig”.
Alla känner vi nog igen oss i detta, aningen själva eller så när det gäller någon vän.
Jag förstår att du tycker väldigt mycket om den här killen, jaa.. du är nog ”helt nere” i honom… Han i sin tur, verkar inte alls vara på samma nivå, varken känslomässigt eller mognadsmässigt. Hans ”ursäkter” gjorde mig spyfärdig (ursäkta språket).
Vad det än ”beror” på så avisar man INTE den andra på det sättet, inte ens om man så bara har setts en vecka…
Därför han Tror att han kan göra på det sätt han gör och kan komma med de (tragiska) ursäkter han gör är väl just för att han VET hur mycket du tycker om honom, att du har ”överseende” just för att du tycker om honom sååå mycket… du hoppas juh! –Detta utnyttjar ju han i hundranitti! Han verkar ha dig ”där han vill”.
Jo, du visade att du blev ledsen osv. it´s not enough i´m afraid…
Tänk nu inte (du har ju fått många kommentarer) att ”det är ju inte såå farligt, jag överdrev nog en del… jag gillar ju honom sååå mycket, hur kunde jag låta så” osv osv…
Våga VÄGRA bli behandlad på det sättet. Är du rädd för att han ska lämna dig om du visar att du inte tolererar Allt, ja.. då är han ju inget att ha. Det fattar nog du också :)
Var inte rädd, och låt honom inte bolla på med dig på det här sättet längre!
Gud va långt detta blev... kanske lite tjorvigt, men jag kunde inte låta tangenterna vara nu..
Lycka till Ellinor!
Usch ja, sånt´här har man varit med om ett par gånger... Säger som de flesta andra:dumpa killen!
Det finns inga förklaringar o ursäkter som håller i detta läge.Säger också som Grynet: ta ingen skit!!
Jag säger som de andra: Du förtjänar bättre! Vaddå ligga lågt med förhållandet... Låter bara som idiotbortförklaringar till att han inte vill att hans jobb ska veta att han har en flickvän. Bara BS alltihopa!
Dumpa honom (inte alltid lätt när känslorna finns, I know!) - prinsen finns där ute!
Kram!
Det är så enkelt för oss att sitta här och råda dig att dumpa killen på stört. Det kostar oss inte någonting känslomässigt, eftersom det inte är vi som behöver betala priset.
Dock måste jag i detta fallet sälla mig till majoriteten av alla som kommenterat ditt inlägg. Beteendet, ursäkterna, alltihop luktar ganska illa. Själv hade jag antagligen avfärdat det hela som lögner.
Just my $0.02
Många som ha kommenterat och skrivit kloka saker. Håller med det mesta som sagts. Det måste kännas otroligt jobbigt att veta att du är hemlig, att han inte kan berätta dig på jobbet, osv. Kan väl förstå han till en viss del, men som någon skrev, är man kär vill man ju att hel världen ska få veta. Sen kanske inte alltid omständigheterna är så enkla. Med distansen blir det ju inte direkt enklare, att få vara i varandras närhet och förklara öga mot öga hur man känner än skillnad mot telefonen.. Jag har ju själv distansförhållande, insåg precis att det trots allt antagligen är lite lättare än LÅNGdistansförhållande.
Vi kan skriva våra reaktioner och tankar och kanske ge råd, men det är ju du i slutändan som måste besluta vad som är bäst för dig. Jag tror på att gå på sin egen mag- och hjärtkänsla. Hur känns det i magen? Kommer det att funka tills ni kan bo ihop eller närmare varann? Isåfall kan det ju vara värt att kämpa.
Håller med som någon skrev, "modigt" att du är så privat i bloggen. Förhoppningsvis känner du att du får lite stöd av oss :).
Inte bara att han ser ut som min exmake, han beter sig som honom också. Jag ursäktade barnens far i säkert 7 års tid i olika situationer, skulle kunna skriva en bok om det. Det slutade med skilsmässa (han ville skiljas) samt att han smög med sin nya kärlek, en med skinn på näsan och olik mig. Dom är förlovade nu, jag är lycklig på mitt håll - utan den man som jag trodde på och litade på. Sensmoral - när man måste hitta på ursäkter för sig själv för att förklara sin partners betende, då är det något som döljs för oss. Vad han döljer för dig vet jag inte, men det låter inte som om du kommer att få någon trevlig överraskning. Kom ihåg, du styr ditt, du väljer vad som är bra för dig.
