Och Cilia ringer och vi pratar... och pratar... och pratar... Mest om våra båda spöken i garderoben som råkar ha begåvats med samma namn (spökena då, felsyftning). Den största skillnaden är att Cilias spöke envisas med att sova på hennes soffa om nätterna (eftersom hon har en 1.20 säng och han tycker det blir för trångt, så Cilia får ligga själv i mörkret och längta efter närhet) medan mitt sover i sängen - dock inte min säng. Dessutom verkar mitt spöke tycka att han har hemsökt mig färdigt för det är tyst som i graven. Ett livstecken, tack!