Första mötet med hjärnskrynklaren ( = kuratorn) imorse gick väl ungefär enligt förväntan. Kändes som om vi tillbringade större delen av timmen med att försöka reda ut alla tidsangivelser för när jag har flyttat hit eller dit och då vissa händelser inträffat men jag antar att det är för att hon ska kunna skapa sig en fullständig bild av varför det blev som det blev. Utan att gå in på några detaljer så måste jag nog säga att det inte riktigt känns som om hon förstår min situation. Hon begriper inte att det inte var de enskilda händelserna i stort som gjorde att jag deppade ihop då jag bodde i Skövde och hon förstår framför allt inte att det delvis är för att jag inte har bearbetat det som det kommer upp igen. Enligt henne kommer allt att lösa sig om jag bara arbetar på att hålla mitt energiflöde uppe ("energinnivån måste ligga på plus, du kan inte göra av med mer än vad du får in"). Hon har dock rätt i att ingenting kommer att bli bättre förrän jag slappnar av och börjar ta hand om mig själv och det är ju jag också medveten om. Jag menar dock på att jag måste bli klar över vilken väg jag vill slå in på innan jag kan göra det och då tycker hon att jag gör saker och ting i fel ordning. Allt jag vill är ju att få tillbaka min gamla geist, entusiasm, spontanitet och tusen idéer om vad jag vill göra i motsats till att - som nu - bara "vara".. Jag har alltid varit målinriktad och vetat vad jag vill, även om mina mål har förändrats rätt snabbt, så det här är en ny situation för mig. Hon menar på att jag inte kan förvänta mig att gå tillbaka till min gamla, hetsiga tillvaro då jag flyttade runt som en besatt i jakt på jag-vet-inte-vad och hon är förvånad över att jag faktiskt orkat ända tills nu.

Det är ju inte bara kuratorn som gett mig de här råden och jag tror att det kommer ta tid innan jag låter det sjunka in och tar till mig dem. Är det något jag är bra på så är det att strunta i välmenande råd och köra mitt eget race i alla fall eftersom jag är övertygad om att det alltid är jag som har rätt och vet bäst - vilken besserwisser jag är egentligen! - och det är ett beteende som inte är helt lätt att göra sig av med. Ska i alla fall tillbaka till tanten, som jag inte ens minns vad hon hette, om en dryg vecka så då fortsätter väl operation hjärnformatering.