Ett av mina nyårslöften för 2006 var - och jag citerar - "Återuppta kontakten med viktiga människor jag tidigare mist den med då jag varit för asocial och uppgiven för att orka ta tag i någonting (läs: en stor del av tiden i Skövde)".

Tyvärr har det inte gått så himla bra, jag har ju fortfarande varit rätt asocial och uppgiven i brist på bättre uttryck (läs: depressionen/utbrändheten). Igår så bestämde jag mig dock för att googla min allra äldsta vän, Emelie, som jag lärde känna då vi var 10 år. Det var säkert åtminstone 1 ½ år sedan vi hade någon kontakt (hon är från Eskilstuna men flyttade därifrån ner till Karlskrona för uppskattningsvis 6-7 år sedan och efter det glesnade kontakten betydligt). Tappade nästan hakan då jag sprang rakt på en bild på hela familjen inklusive deras då nyfödde son som föddes i april. Och jag visste inte ens om att de fått ännu ett barn. Det känns verkligen så tråkigt att vi mist kontakten och jag har bestämt mig - nu är det jag som köper ett fint papper och skriver ett riktigt brev till henne. Något som väl nästan ingen gör nuförtiden i denna internets tidsålder. Sådetså.