JAG BEJAKAR BARNET I MIG..

Är jag fånig eller är jag fånig? Jag känner mig rätt fånig. Men jag har säkert nämnt här ungefär en miljon gånger hur svårt det kan vara att få tag på dansken. Hans mobil står i princip alltid på ljudlöst läge vilket innebär att i runda slängar 90% av gångerna man ringer kommer man till det där idiotiska autosvaret. Och eftersom han inte ens verkar titta på mobilen speciellt ofta så dröjer det oftast åtminstone ett par timmar innan han ringer tillbaka. För att inte tala om hur långt tid det tar att få svar på sms (han är dessutom rätt långsam på knapparna och därför inte överdrivet förtjust i att sms:a överlag). Nu kanske det verkar konstigt att han använder sig så lite av mobilen med tanke på att han faktiskt driver ett företag men det är så att han har två nummer och det jag använder är reserverat för mig, hans mamma, syster osv. Jag har det andra numret också men eftersom det är till företaget finns risken att någon annan svarar så jag brukar inte använda det utom i undantagsfall (där svarar han förresten heller nästan aldrig).

Hur som helst slog jag honom en signal igår kväll omkring 20.30. Inget svar.. inte direkt förvånade men han ringde / sms:ade inte heller tillbaka. Jag förstår om det var så att han hade gått och lagt sig men hallå.. det var tidigt liksom och han tittade uppenbarligen inte ens på mobilen innan han gick i säng - och om han nu gjorde det borde han ju ha hört av sig på något sätt. Först klockan 11 i förmiddags hörde han av sig och då struntade jag i att svara. Efter det har jag fått två sms, ett där han skrev att han försökt ringa och att han kommer imorgon eftermiddag och ett som i stort sett gick ut på att han längtade efter mig och efter.. tja, vissa aktiviteter. Har fortfarande inte svarat. Jag vet att det är barnsligt och jag borde säga till honom vad det är som stör mig men saken är - det har jag gjort x antal gånger nu och det är fortfarande ingen förbättring. Därför gör jag det jag tycker allra mest om.. markerar.. och jag vet inte om budskapet går fram men jag känner i alla fall ett behov av att sura lite just nu. Vill egentligen inte förstöra någonting, önskar att jag bara hade kunnat strunta i det tills han kommer.. vara glad och lycklig över att träffa honom och sedan ta upp det här ytterligare en gång då han hunnit vara här ett tag. Men, nej. Det är nu jag är sur och då behöver jag egentligen reda ut det med en gång för att kunna släppa det. Men det är så dumt att göra det på telefon. Därför svarar jag inte. Eller.. gaah, jag blir galen. Förvirrad.

Men faktum är - har man ett långdistansförhållande måste man väl kunna vara tillgänglig för varandra på andra sätt då man inte ses, t ex via telefon?! Och eftersom han inte är det för mig på det sätt jag vill och jag dessutom vid upprepade tillfällen förklarat för honom hur jobbigt jag tycker att det är utan att det har förändrats så måste jag väl ha rätt att få vara lite sur? Det känns ju så hopplöst ibland att tala för döva öron.. Jaja. Jag var mest tvungen att få skriva av mig lite. Och nu har jag gjort det.

Kommentarer
Postat av: Sofia, Helsingfors

Du har alldeles rätt och är inte alls fånig! Vad som än händer måste man värna om sin integritet. Det tar betydligt längre tid att bygga upp den än att rasera den. Visst är det uppenbart svårt att försvara i vissa lägen, men så är det med intuition.

Din finlandssvenska fan-club (jag) hejar på dig!

2006-08-16 @ 14:49:41
Postat av: Ida

Jag förstår dig precis! Men jag förstår överhuvudtaget inte honom! Tycker det låter jätte konstigt alltihop... Jag har levt i distansförhållande under ett år jag bodde utomlands, och då gick man ju med mobilen fastklistrad i handen (okej lite överdrivet), för att vara säker på att inte missa ett samtal eller mess... Det var ju den enda kontakt man hade! Ursäkta, men låter som du skulle vara mer seriös än han..

2006-08-16 @ 17:03:55
Postat av: Li

Jag måste erkänna att jag själv är ganska dålig på att svara och kolla mobilen. Men sen är det ju så sällan nån ringer mig...

Pojkvänner brukar inte vara så bra på att lyssna.
I nödfall kan du ta till detta knep: var tyst och deppig tills han frågar hur det är. Sen tittar du honom djupt i ögonen (kläm gärna fram en tår) och börja prata. Då brukar dom lyssna lite bättre.

2006-08-16 @ 20:45:32
Postat av: Anci

Jag bara håller med... kan inte annat göra.Säkert barnsligt beteende, men vadå?

2006-08-16 @ 21:41:33
Postat av: M

Tycker han beter sig illa rätt ofta.
Hey. Ta tag i karluslingen o sätt ned foten, öga mot öga.

2006-08-16 @ 23:57:40
Postat av: Ellinor

Sofia, Helsingfors: Väldigt bra skrivet! Och jag har nog en rätt hög grad av integritet som jag inte släpper på så lätt! Tack för uppmuntran :)

Ida: Nja, jag tror nog att vi är ungefär lika seriösa (dvs, lite lagom) och jag har egentligen inte något behov av att tala med honom precis hela tiden.. MEN jag vill att han ska finnas tillgänglig för mig precis som jag för honom. Det är lite svårt att acceptera att inte alla har samma förhållande till kommunikation som en själv, min mobbe är alltid med mig.. på gott och ont.

Li: Då är han inte ensam om att nonchalera mobben alltså.. :) Han är faktiskt rätt bra på att lyssna egentligen men om han tar till sig det verkar vara en annan femma! Kan i alla fall meddela att min lilla markering idag funkade perfekt, han kände på sig att det var något som var fel. Så han är inte HELT utan intuition..

Anci: Man får vara lite barnslig ibland då det kommer till sådana här saker tycker jag..

M: Oj.. då har jag nog gett fel intryck för att beter sig faktiskt egentligen väldigt bra - mycket omtänksam och mån om att jag ska ha det bra. Men ibland kanske han tar vissa saker mindre seriöst än vad de i själva verket är. Och vi ska prata om detta IGEN imorgon då han kommer.. var så säker :)

Postat av: M

Oh well.
Det du skriver blir det vi vet, right?

kina-grejen, vad det nu var. (du blossar ju inte upp över inget, right?) o dra på semester med dottern utan att ringa, inte svara och när han väl gör det mer skriva om säxet... hallå. hallå.

varningsblinkers på, utefter det jag läser.

2006-08-17 @ 02:12:17
Postat av: Jerk

håller lite med M..visserligen verkar han väldigt kärleksfull..men..lite dåliga vibbar blir det på sånt...vet inte..han verkar ju på vad gäller din flytt till k-hamn, så jag tänker nog fel (surprise surprise..)..live long and prosper..

2006-08-17 @ 03:17:48
URL: http://dalaibk.webblogg.se
Postat av: Kajsa

Tycker det är väldigt mycket his way or the highway... Att åka iväg på semester med dottern utan att säga något? Och hur kommer det sig att ni inte har tillbringat mer tid i sommar? Jag hör också varningsklockor... Påminner mig om min väninnas ex som hade två tjejer samtidigt, i två olika städer. Hon märkte inget förutom att han var svår att nå på mobil lite för ofta...

2006-08-17 @ 13:50:16
Postat av: Ellinor

M: Det är sant.. jag får börja skriva mer om då han gör bra saker och inte enbart då jag är sur på honom :)

Jerk: Nu bor han ju visserligen inte själv i Köpenhamn (utan i Gbg) men vi ska ju trots allt skaffa lägenheten ihop så det är ju ett gott tecken.. Det är lite dåliga vibbar på allt möjligt men jag tror faktiskt att jag (+ du och M) har fel.. det finns förklaringar även om de låter långsökta ibland.

Kajsa: Alltså.. han var ju på semester i Schweiz, kom hem på lördagen och åkte till Mallis med dottern på söndagen - då hörde han av sig på kvällen och sa att han var där. Det gick ju så snabbt alltsammans, blev bara lite putt just då över att han inte sa till men det gör inte så mycket nu - ingen skada skedd. Han har haft ca 4 veckors semester i sommar och 10 dagar av dem har han varit med mig (annars på MC-tur med kompisen + på Mallis då) - resterande tid då han inte varit ledig har vi setts "som vanligt" med jämna mellanrum. Jag är 100% säker på att han inte har någon annan tjej och jag har varit på honom igen nu om mobilen så jag hoppas verkligen han skärper sig..

2006-08-18 @ 14:50:29
URL: http://nippertippan.webblogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
      Bloggtoppen.se