Allt som oftast tjatar redaktionschefen på mitt jobb/praktik hål i huvudet på mig. Det är en väldigt snäll karl egentligen som närmar sig de 60, har varit i tidningsbranschen sedan urminnes tider och är rätt blasé vad gäller det mesta. Han är alltid hjälpsam, trevlig och verkar se mig som en jämlike fast jag bara är en liten snärta men han älskar att prata.. mycket, länge och bara om sig själv! För det mesta "mm:ar" jag bara med och kämpar för att få en syl i vädret men det finns ett ämne han ibland tar upp som faktiskt intresserar mig - just för att jag känner igen mig själv så väl i historien.

K (som han heter) är nämligen omgift med en kvinna som är 17 år yngre än han själv. Han var först gift med en dam i hans egen ålder - med vilken han har tre barn - men då han var runt 40 kom "krisen" och han träffade denna L och inledde en affär. Den första tiden smög de med det, tog in på hotell osv men en dag gick K helt sonika hem till frugan och berättade att han träffat en annan. Sedan följde sex år av velande fram och tillbaka då han inte kunde bestämma sig för om han skulle lämna sin dåvarande eller ej. Märk då att båda kvinnorna kände till varandras existens. L väntade snällt på honom (även om hon träffade andra då och då) och en dag tog han steget. Nu är de gifta sedan drygt 10 år tillbaka och har två små barn.

Vad har det här med mig att göra...? Det skiljer visserligen "bara" 12 år mellan mig och den där mannen jag väntade på i ca 3 år och hans sambo kände (känner) aldrig till mig såvitt jag vet. Dessutom har han inte lämnat henne och kommer aldrig att göra - det har jag ju åtminstone insett nu. Men det är förtröstansfullt att höra en sådan historia och veta att det faktiskt finns andra kvinnor som varit dumma nog att vänta på en velande man - och att det kan sluta lyckligt. Att sedan denna K har åsikter om att hans nuvarande fru sökte sig till honom (äldre män) för att hon haft en alkoholiserad pappa (vilket ju också jag har men det kan vi ta nån annan gång) och ville ha en fadersfigur är en alldeles för uppenbar förklaring tycker jag. Varför ska det alltid finnas en orsak till att man väljer att inleda en relation med någon som är äldre? Kan det inte bara handla om attraktion? Oh well..