Det finns dagar då jag drabbas av lätt panik och frågar mig om jag inte sjabblar bort min ungdom? Borde jag inte resa jorden runt och jobba mig fram med allt jag äger och har nedknöglat i en skitig ryggsäck? Borde jag inte festa för allt vad levern håller flera kvällar i veckan och krypa iväg till mitt arbetarkneg på morgonkvisten hålögd av för lite sömn? Borde jag inte vara omsvärmad singelpingla som inte bangar för en och annan bortamatch - då jag naturligtvis kammar hem full pott varje gång (ung, snygg, framgångsrik)?

Glömmer liksom bort att jag redan har gjort allt det där (kanske inte rest jorden runt precis men backpackat har jag) och att det, i ärlighetens namn, faktiskt inte ens känns speciellt lockande längre. Visst, jag är fortfarande rastlös men numera sätter jag pris på att ha en fast punkt att komma hem till (bara det faktum att det med största sannolikhet blir 2:a hand jag kommer bo i sen i Köpenhamn gör mig lite nervös). Och vad gäller festandet så kulminerade det mellan 17 och 22 års ålder och eftersom man ( = jag) tenderar att bli mer bakis ju äldre man blir så håller jag mig från tequilan och 6:orna numera. Det där med krogragg var också rätt kul ett tag men jag älskar ju K och skulle inte byta bort honom mot någon 20taggare i världen. Han må vara äldre men det innebär inte att han uppskattar typ Lasse Berghagen och börjar titta längtansfullt mot sovrummet (och inte av det skälet!) efter nyheterna kl 21 för att det är ju en dag i morgon också. Kort sagt - varför känns det då ibland som om jag kommer titta tillbaka på åren mellan 20 och 30 och ångra att jag inte släppte loss mer? Nåja, jag är ju inte pensionär ännu (eller gift med barn för den delen) men i vissa avseenden känns det som om det är för sent.. och det gör mig lite bedrövad ibland.

Icke Beijing-relaterat egentligen (alla rara läsare får förresten stå ut med att det blir en del tjatande om det några dagar framöver) men faktum är att resan hade kunnat bli en riktig katastrof! Allra första kvällen fick jag nämligen reda på någonting om K som han hållit hemligt i över 1 år nu. Det är egentligen ingenting fruktansvärt och jag kommer säkert berätta det så småningom men just nu är jag inte så sugen på att höra de förebråelser från omvärlden som jag vet skulle komma om jag sa det..

Jag har ju känt på mig att det funnits någonting han inte berättat för mig och jag förstår mycket väl att han drog sig mer och mer för att säga sanningen ju längre tiden gick. Ingen av oss kunde ju ana att det som från början bara var ett spännande helgäventyr skulle visa sig leda till någonting seriöst och vi skulle antagligen inte ha varit där vi är nu om han hade sagt som det var från början. Enligt honom har han velat säga det så många gånger men han har - med rätta - varit rädd för hur jag skulle reagera. Nu blev det inte så illa som han kanske befarade.. visst, jag var ledsen och lite chockad i ungefär en dag men sedan sjönk det in och jag inser att det inte är hela världen - att han betyder för mycket för mig för att jag ska göra det här till en big deal. I vissa avseenden är det ett problem men jag väljer att fokusera på att det faktiskt är honom som person jag älskar och att omständigheterna runt omkring inte är det viktiga. Det känns åtminstone skönt att ha fått reda på det..

^{Och nej, det handlar inte om att han skulle ha ett annat förhållande / vara gift eller någonting sådant. Fullt så accepterande är jag inte.}

Några saker som gör att jag trots allt tycker det är lite skönt att vara hemma i gamla Svedala igen...

1. Jag får min dagliga dos av Earl-Grey te
Kina är synonymt med te för många men personligen kunde jag inte med deras svaga, färglösa jasminte som serverades överallt. Frukostbufféns Lipton var heller ingen höjdare. Av någon anledning gillade jag dessutom inte Starbucks-varianten. Hej Tower och Twinings, vad jag har saknat er!

2. Västerländska toaletter is the shit (haha!)
Vilken lyx det är att slippa huka ovanför ett hål i golvet samtidigt som man håller för näsan och febrilt trevar efter den obligatoriska medhavda rullen toapapper i väskan. Och eftersom vattenkonsumtionen om dagarna håller en mycket hög nivå är detta en upplevelse man måste utsätta sig för x antal gånger varje dag. Okej, vi hade såklart en "vanlig" toalett på hotellrummet och jag tenderade att passa på att helt fräckt springa in på lyxiga hotell och begagna mig av deras faciliteter (fast av någon anledning hade alla västerländska toaletter en väl tilltagen vattennivå - det var inte utan att man nästan doppade handen då man skulle.. ja!) men ändå - kinesiska toaletter är inte min bag.

Inte alltför fräsch Beijing-toalett

Området Xidan. Och nej, det regnar inte.. det är skydd mot solen.

Rätta mig om jag har fel, men visst saluför Apoteket piller av något slag som gör att man kan skjuta upp mensen två veckor om man t ex ska ut och resa...? Nu menar jag alltså inte den metoden som går ut på att man fortsätter på en ny p-pillerkarta då den gamla är slut (äter själv inte p-piller längre men under de typ sju år jag gjorde det var det något jag sysslade med ibland). Det är nämligen så att min mens skulle ha kommit för någon vecka sedan - och nej, jag är inte gravvo - vilket hade varit så perfect eftersom den då hade varit over and done with lagom till Beijing. Nu blev det ju inte så och eftersom jag inte ens haft några direkta känningar av den än (peppar peppar!) funderade jag på om det kanske vore möjligt att försöka skjuta upp den ytterligare istället. Fast det är väl säkert så att man ska ha tagit den en vecka innan förväntad mens eller något.. jaja, men är det värt ett försök om det nu finns sådana piller? Någon som provat?

Här kommer den märkligaste frågan från mig på länge...

I ett Worddokument (har urgammal version, typ -98 eller 2000) där man har en innehållsförteckning med hyperlänkar där siffran och rubriken länkar till samma ställe i brödtexten fast separat (förstår ni - alltså samma hyperlänk fast en gång under siffran och en gång under texten) - hur i all världen hyperlänkar man rubriksiffran 1 utan att hela innehållsförteckningen markeras?!!! Det gååååår inte.. även fast det funkar hur bra som helst i förlagan jag har (en norsk text som jag översatt till svenska i ett nytt dokument). Det här är det enda jag har kvar och det driver mig till vansinne att jag inte kan markera enbart 1:an! Vet någon hur man gör?!

Nu ---> dödstrött. Vakenstatus 20 timmar.