Icke Beijing-relaterat egentligen (alla rara läsare får förresten stå ut med att det blir en del tjatande om det några dagar framöver) men faktum är att resan hade kunnat bli en riktig katastrof! Allra första kvällen fick jag nämligen reda på någonting om K som han hållit hemligt i över 1 år nu. Det är egentligen ingenting fruktansvärt och jag kommer säkert berätta det så småningom men just nu är jag inte så sugen på att höra de förebråelser från omvärlden som jag vet skulle komma om jag sa det..

Jag har ju känt på mig att det funnits någonting han inte berättat för mig och jag förstår mycket väl att han drog sig mer och mer för att säga sanningen ju längre tiden gick. Ingen av oss kunde ju ana att det som från början bara var ett spännande helgäventyr skulle visa sig leda till någonting seriöst och vi skulle antagligen inte ha varit där vi är nu om han hade sagt som det var från början. Enligt honom har han velat säga det så många gånger men han har - med rätta - varit rädd för hur jag skulle reagera. Nu blev det inte så illa som han kanske befarade.. visst, jag var ledsen och lite chockad i ungefär en dag men sedan sjönk det in och jag inser att det inte är hela världen - att han betyder för mycket för mig för att jag ska göra det här till en big deal. I vissa avseenden är det ett problem men jag väljer att fokusera på att det faktiskt är honom som person jag älskar och att omständigheterna runt omkring inte är det viktiga. Det känns åtminstone skönt att ha fått reda på det..

^{Och nej, det handlar inte om att han skulle ha ett annat förhållande / vara gift eller någonting sådant. Fullt så accepterande är jag inte.}