Ända sedan jag kom hem från Beijing för 1 vecka sedan (vad lite jag skrivit om det förresten kom jag på.. det kommer mer undan för undan) har jag lidit av magknip flera gånger om dagen. För att vara lite övertydlig.. sådär så att det känns som om man måste "gå och pudra näsan" fast så inte alls är fallet. Nämnde det för mamma som blev tyst en stund och sedan menade på att det var en bakterie. Hon "känner på sig" saker, är ju lite - ok, inte så lite - new age men om hon frågar sin pendel eller bara ser det på något sätt i alla fall vet jag inte. Som exempel kan ju nämnas att hon vid tsunamikatastrofen påstod sig ha sett/talat med brorsans vän R som försvann där nere precis innan han "gick över till andra sidan". Det var mitt i tumultet då ingen visste om han fortfarande levde eller var död - som väl är sa hon ingenting till hans föräldrar här hemma. Det visade sig ju efter många om och men (UD kom med besked att de hittat honom men drog sedan tillbaka det) att både han och hela hans flickväns familj (utom just flickvännen, hon förlorade alltså både R och sin familj) hade dödats. Nu var det i och för sig inte det jag skulle skriva om utan att jag hoppas magvärken försvinner snart för det börjar bli jobbigt..