Som en del av er kanske känner till så råkar jag ju ha en liten fabläss för äldre snubbar. Märk väl, nu talar vi inte precis Sean Connery-äldre och eftersom jag med faktiskt börjar bli lite till åren (fyller ju tjugosju i år!) så är det inte riktigt lika "chockerande" längre som då jag var 19-22 och dejtade femton år äldre män. Omgivningen verkade åtminstone tycka det var lite konstigt.. själv tycker jag att då vi börjar komma upp i tjugofem-trettio års åldersskillnad - då kan vi snacka just åldersskillnad! Åldern på "mina" män har dessutom inte stigit i samma takt med min egen och jag tycker fortfarande 37 är den perfekta åldern på en partner (oftast lagom mogen, trygg i sig själv, har lugnat ner sig, vet vad han vill...). Gränsen drar jag någonstans runt 42-43 - tänder inte på att de ser för "tärda" ut.

Men nu var det inte det jag skulle skriva om utan - trots det jag erkände ovan - om hur äcklad jag blev för ett par dagar sedan då jag blev väldigt flörtad med på jobbet av några män i 45-årsåldern. "Vem av oss tycker du är snyggast?", undrade de vid ett tillfälle vilket jag tog mig ur genom att låtsas vara ung och oskyldig (jag ser nog inte ut att vara så pass "gammal" som jag faktiskt är) och säga att jag inte kunde bedöma det på ett rättvist sätt eftersom jag nog var lite för ung för dem. "Vem är mest lik din pappa då?", replikerade dem då. Det var verkligen gubbsjuka på högsta nivå och jag har inte riktigt sett det så "på riktigt" förut vilket får mig att reflektera över hur lyckade männen jag dejtade då jag var yngre faktiskt måste ha känt sig över att ha kammat hem ett sådant lammkött som jag var..

Inte nog med att jag fick svår åldersnoja under tiden jag skrev det här (hell, det känns som om jag var 17 igår.. - innebär det då att jag fyller 37 själv imorgon?).. jag blir dessutom lite skräckslagen vid tanken på att hamna på glasberget om jag skulle vara/bli singel om sisådär tio år. Män i den åldern vill ju bara ha yngre tjejer och då kan jag inte tänka mig att jag kommer se mig om efter 50-åringar precis, särskilt inte om jag fortfarande råkar vara barnlös. Min vän J som är runt 40 har själv erkänt att han inte tänder på kvinnor i hans egen ålder (han är gift men ni fattar) och varför ska man dessutom inte ta tillvara på chansen om det råkar finnas en yngre tjej som vill ha en? Det är definitivt en statusgrej för män i den åldern att ha en yngre partner / sängkamrat, vi kvinnor får väl glada om vi lyckas ragga upp någon alls.. Ombytta roller indeed om man jämför med hur det ligger till innan 30. Usch, så hemskt - nu ska jag sluta oroa mig för framtiden! Bara lite tankar såhär en varm sommardag.