Åh önskar att jag bodde i Stockholm så kunde jag jobba istället för dig. Get well soon gumman! Snart blir det vår, varmt och bra igen. Vi känner oss alla rätt deppiga right about now tror jag. Det går över! Börja inte med ett beroende för det ordnar sig! It's just like a pill, instead of making you better it's making you ill.

Ibland går det upp och ibland går det ner. Skickar styrkekramar till dig och hoppas att det vänder snart.

Läser din blogg varje dag och tycker att du skriver jättebra.

Jobbigt när båda verkligen vill ses (för det vill man ju varje dag), men det praktiska går emot en. Det kan nog få vem som helst att bli sur/låg. Ska du inte lägga ner allt jobb och bara ta hand om dig själv ett tag? Förstår om du behöver pengarna, men det måste väl finnas sätt att lösa det när man mår som du? Kan du inte få gå och prata med någon regelbundet, tex. psykolog? Ta hand om dig!

Jag måste bara få säga något angående "lyckopiller". Jag började ta dem när jag hade gått ner mig totalt efter flera väldigt jobbiga år privat och i skolan. Jag gjorde misstaget att då tro att jag skulle kunna köra på som tidigare. Senare blev jag sjukskriven (tog fortfarande antidepressiva) och efter ett ha vilat ett tag kunde jag börja gå i terapi och komma tillbaka till den vanliga världen. Nu ska jag snart trappa ner på dem och förhoppningsvis sluta, men har fått vänta lite med nedtrappningen pga sjukdom i familjen (lite att utmana ödet i onödan).

Alltså, var inte bara rädd för antidepressiv medicin, den ska ju vara något bra för de som behöver den. Jag är förstås bara en person, men för mig innebar de att jag fick så mycket krafter tillbaka att jag kunde börja jobba med mig själv och gå starkare ur det hela, jag fick den lilla respit som behövdes. Nu har jag iofs inte hela historien efter som jag inte har slutat än, men hoppas att det inte ska vara något stort problem.

Ta hand om dig

Jag har ingen erfarenhet av lyckopiller. Men min spontana reaktion på det jag läser är att du kanske först skulle försöka med att vila. Inget driva restaurang för att chefen inte är där, inga extra grejer för tidningen, nada! Fixa så du blir sjukskriven och kanske får prata med en terapeut. Jobben får ju inte dig att må bättre alls. Du måste ta hand om dig innan det är försent!

Men gumman då. Jag har ingen erfarenhet av piller, men min åsikt är att de bara skjuter problemen på framtiden. Hoppas att idag är en bättre dag i alla fall! *kramas*

Som du vet har jag stark erfarenhet av det du pratar om, och även av den medicinska biten. Det är fel att se på dem som "lyckopiller" eftersom de inte alls gör det "glad", de hjälper dig bara att hålla dig på en normal nivå, tar bort de där dalarna så allt verkligen känns hopplöst.

Många är oroliga för att pillren ska ändra deras personlighet, att de ska bli någon annan än den de är, men jag kan intyga att så är det inte. Jag och många jag känner äter/har ätit antidepressiv medicin och det enda den gör, är att hjälpa dig vara ditt bästa jag.

Medicin tillsammans med terapi och ev. sjukskrivning är sättet att komma tillbaka. BARA medicinen gör det inte, ett förändrat tankesätt och möjligtvis förändrad livsstil krävs också för att du ska bli bra.

*kramar*

Efter att ha läst ditt inlägg så började jag funderar och skrev sedan ned min historia. Lite kortfattat, men ändå. Det kanske hjälper någon. *kram*

http://lindisen.com/archives/2006/03/det_haer_aer_mi.php

Lindisen: jepp, lyckopiller är ett ganska missvisande begrepp, snarare "piller-som-gör-att-man-inte-går-och-är-oproportioneligt-och-förtvivlat-ledsen-och-trött-utan-anledning". Min personlighetsförändring blev att jag kände mig (och uppfattades som, enligt min kille, familj och vänner) som den glada och pigga tjej jag var för några år sedan.

Som många har sagt, vila är också det viktigaste. Alltså, vila, terapi och eventuellt om det behövs piller. Piller i sig funkar nog inte så bra i längden om man kör på i samma höga takt.

Som sagt, ta hand om dig, Nippertippan.