SPÖKEN FRÅN DET FÖRFLUTNA
Tur att jag råkar vara en nattuggla (vänder iaf på dygnet väldigt snabbt) som ibland tenderar att sitta och låta tiden flyga iväg på MSN på nätterna.. exakt kl 01.28 inatt ringde nämligen mobilen. Svarade lite aningslöst och förvånat (vem i h-vete ringer vid den tiden mitt i veckan?!).
- Ja, hej.. det är A.Z. Minns du mig?
Pang. Klasskompis från mellan- och högstadiet jag inte talat med på 10 år! Visade sig att han och två killar till från klassen satt och hade någon sorts improviserad reunion (de var väl inte precis nyktra!) och hade fått för sig att ringa mig. Blablabla, lite gamla minnen ("Du är ju en del av vår uppväxt!") och "Vad-gör-du-nuförtiden?" (en kör taxi, en annan har egen datafirma, en tredje har precis kommit hem från Australien där han pluggat.. två av dem bor dessutom kvar i eller nära vår gamla förort). Lite absurd situation var det.. speciellt då en av dem - han med datafirman - började tala om då han och jag gått på bio och sett Jurassic Park.. och hur han kom ihåg miniatyrjärnvägen vi hade i gillestugan - saker som knappt jag minns! Vilka outplånliga spår jag måtte lämnat då, haha! Lite kul var det i alla fall!
G (som varit i Australien) har jag faktiskt haft lite sporadisk kontakt med under årens lopp.. vi strulade en del nästan hela högstadiet kan man säga och har väl inte varit helt oskyldiga efter det heller. Problemet är att vi har så sjukt lätt att falla in i våra gamla roller då vi träffas - inte så att jag fortfarande är attraherad av honom.. men han är rätt arrogant och jag blir retsam fast jag försöker låta bli. Senast vi sågs (precis innan han åkte för ca 1 ½ år sedan) var han inte direkt trevlig och det bad han om ursäkt för igår. Har messat en del nu på morgonen och så kom det.. jag visste det!
".. Varför känns det som man är i högstadiet lite varje gång jag pratar med dig.. Det blir lite pirrigt i magen".
"Jag kommer nog alltid bli lite varm när jag tänker på dig".
Oh please. Avslutade konversationen rätt snabbt efter det och då fick han för sig att han skrämt mig.. Well. Då var då och nu är nu och jag vill i alla fall inte se tillbaka.
- Ja, hej.. det är A.Z. Minns du mig?
Pang. Klasskompis från mellan- och högstadiet jag inte talat med på 10 år! Visade sig att han och två killar till från klassen satt och hade någon sorts improviserad reunion (de var väl inte precis nyktra!) och hade fått för sig att ringa mig. Blablabla, lite gamla minnen ("Du är ju en del av vår uppväxt!") och "Vad-gör-du-nuförtiden?" (en kör taxi, en annan har egen datafirma, en tredje har precis kommit hem från Australien där han pluggat.. två av dem bor dessutom kvar i eller nära vår gamla förort). Lite absurd situation var det.. speciellt då en av dem - han med datafirman - började tala om då han och jag gått på bio och sett Jurassic Park.. och hur han kom ihåg miniatyrjärnvägen vi hade i gillestugan - saker som knappt jag minns! Vilka outplånliga spår jag måtte lämnat då, haha! Lite kul var det i alla fall!
G (som varit i Australien) har jag faktiskt haft lite sporadisk kontakt med under årens lopp.. vi strulade en del nästan hela högstadiet kan man säga och har väl inte varit helt oskyldiga efter det heller. Problemet är att vi har så sjukt lätt att falla in i våra gamla roller då vi träffas - inte så att jag fortfarande är attraherad av honom.. men han är rätt arrogant och jag blir retsam fast jag försöker låta bli. Senast vi sågs (precis innan han åkte för ca 1 ½ år sedan) var han inte direkt trevlig och det bad han om ursäkt för igår. Har messat en del nu på morgonen och så kom det.. jag visste det!
".. Varför känns det som man är i högstadiet lite varje gång jag pratar med dig.. Det blir lite pirrigt i magen".
"Jag kommer nog alltid bli lite varm när jag tänker på dig".
Oh please. Avslutade konversationen rätt snabbt efter det och då fick han för sig att han skrämt mig.. Well. Då var då och nu är nu och jag vill i alla fall inte se tillbaka.
Kommentarer
Trackback
