En gammal bekant till mig ringde och i slutet av pratstunden diskuterade vi hur vi skulle kunna hålla kontakten då jag flyttar till Köpenhamn i och med att jag visserligen kommer ha mitt gamla svenska mobilnummer kvar men troligtvis inte kolla det så ofta då jag väl fått ett danskt.

- Sitter du framför datorn nu?
- Eh.. ja. (Det gjorde jag inte men den var ju på i alla fall)
- Skicka iväg ett mail till mig då!
- Nu?
- Ja!
- Men vi pratar ju redan med varann, räcker det inte med att jag tar din mailadress så hör jag av mig?
- Jo, jo.. okej då.

Kändes rätt genomskinligt, som om han var rädd för att jag med flit skulle bryta kontakten genom att låta bli att maila direkt så han "såg" det och därmed inte göra det sedan heller. Det är egentligen en rätt trevlig kille men de senaste åren har vi hörts av rätt sällan och bara setts ett par gånger, han är typen som inte är så intresserad av en då man är lycklig med en annan kille om man säger så.. Men han jobbar tydligen för ett danskt bolag nu och är i Köpenhamn rätt ofta så, what the hell - kan väl vara nice att ses då han kommer ner nån gång.. jag lär väl inte ha alltför stor bekantskapskrets där nere till att börja med i alla fall. Kanske skulle höra efter om det där danska bolaget inte råkar ha användning för en trevlig liten svensk projektassistent alternativt receptionist...? :)