Hmm.. efter F.d. herr "..."'s inlägg blir mam om än mer fundersam. Jag tycker som han - stå på dig, överraska honom med att åka dit och ta reda på vad som egentligen är på gång! Kanske han lever ett "dubbelliv"? Med en älskarinna i dig..;)

A: Det där var utan jämförelse den längsta kommentar jag fått någonsin! Jag tänker inte bemöta alla dina argument eftersom jag tycker att jag till viss del redan gjort det och inte orkar försvara varken dansken eller vår relation längre. Men jag kan ju peka på den huvudsakliga orsaken till att dina och mina åsikter skiljer sig åt och den ryms faktiskt i den lilla meningen "I min värld.." som du använder själv. Din föreställning om hur ett förhållande ska se ut och vilka vägar det ska ta verkar skilja sig rätt rejält från min. "Din värld" är inte min värld. Jag skulle kunna komma med förklaringar på samtliga dina punkter men eftersom du enbart skulle se det som att jag försvarade honom så är det inte lönt. Nej, vi kanske inte har kommit så långt som man enligt normen "borde" ha gjort på nästan 1 ½ år men jag har inte bråttom och inget av det du tar upp varken stör eller stressar mig egentligen (med undantag av punkt 5). Jag måste ju tro honom då han säger att han visst är seriös med mig och än så länge är allt det där andra inte en tillräckligt bidragande orsak för att jag ska vilja slå näven i bordet och säga att nu räcker det! Det är honom jag vill vara med (inte hans familj/vänner) och det är egentligen det enda som spelar någon roll. Jag orkar inte heller prata om det här mer med dig nu eftersom vi inte kommer att kunna se det ur varandras synvinkel. Jag ÄR inte den mesiga lilla flickvän du tror som sitter hemma och väntar och trånar efter honom. Och han visar mig visst i handling vad han känner för mig men kanske inte på det sätt du tycker att han borde göra. Men vet du, jag uppskattar att du bryr dig tillräckligt för att lägga ner så mycket energi på att tala om för mig vad du tycker. Fast vad du måste förstå är att jag uppriktigt trivs rätt bra i min relation även om du inte kan ta till dig det. Men så är det. Fast du kan vara säker på att jag tänker visa din kommentar för honom.. bara för att se hur han reagerar. Vi hörs senare om nästa vecka. Ha en bra dag nu! Kram

Ida: Saken är ju att jag inte tror att det finns något som "egentligen är på gång". Det är alla andra som gör det. Jag vet att han inte lever något dubbelliv så varför ska jag agera som om jag inte litar på honom genom att t ex åka dit oanmäld? Det verkar ju som ett sällsynt bra sätt att förstöra en relation i onödan.

Jag håller med dig om att relationer kan och får se olika ut och att man känner bäst själv vad man mår bra eller dåligt av. Men faktum kvartstår: han håller dig ordentligt på distans och släpper inte in dig i sitt liv. Det finns tyvärr inga riktigt bra förklaringar till det (iaf inte efter så lång tid som nästan 1,5 år)annat än de som du nog helst inte vill höra.

A: Du har rätt. Jag vill inte höra. Du känner inte ens K själv, ni har aldrig träffats och allt dina kommentarer grundar sig på är det jag skrivit här på bloggen. Så det är väl delvis mitt fel som givit en skev bild av vår relation eftersom jag mest bloggar om honom då jag råkar vara sur av en eller annan anledning. Han har aldrig träffat MINA vänner heller. JAG har heller aldrig föreslagit att jag ska komma ner till GBG eftersom det är så mycket bekvämare att vara här i en fullt möblerad lgh än i en som i stort sett bara har en säng och en tv (han bodde ju inneboende fram till i somras). Nu känner jag att det spårar ur så har vi något mer att säga om detta kan vi väl ta det IRL. Man ska inte hålla diskussioner på bloggen..

Mina kommentarer grundar sig faktiskt lika mycket på det du INTE skrivit. Dessutom, man behöver inte känna just honom för att känna igen en klassisk situation. Men du har rätt, vi lämnar detta nu. Övriga läsare får dra sina egna slutsatser.

nippertippan, din blogg äger verkligen!
Men ärligt, är du säker på att han inte har någon annan, typ är gift eller har sambo?
Alltså egentligen är det väl inget konstigt med att du inte fått träffa vänner eller familj eller att ni själva träffas så ofta så är det ju nu förtiden.
Men att du, enligt vänsterprassel är mitt..., inte får ringa honom på jobbet för att en tjej som har någon form av crush på honom skulle lämna jobbet om du gjorde det! Jag tycker det verkar lite som om han vill dölja dig.
Hoppas du står på dig och ställer krav på förändring, om det är det du själv vill!
Take care =)

efter att följt denna blogg ett tag måste jag konstatera att "vänsterprassel...":s analys är helt klockren. Fattar inte varför du slösar bort år på en snubbe som tycks oseriös. Ställ krav på honom, och finner han sig inte i det så dra. Börja med att överraskningsresa till Gbg i 5-6 dar och se hur han reagerar. För en utomstående framstår det som rätt uppenbart att detta är en snubbe som vill ha "många bollar i luften samtidigt". Antagligen är det väl i hopp om att ha en sån livsstil som han steriliserat sig.

Lii: "Äger".. hihi, tack då! Jag är bombsäker på att han inte har någon annan, han HAR varit gift men är nu skild sedan flera år. Däremot jobbar han väldigt mycket och det inkräktar en hel del på den tid vi annars skulle ha kunnat haft ihop. Det där "Vänsterprassel" pratar om att jag inte får ringa honom på jobbet går way back ungefär 1 år och gäller inte längre. Då var det så att han och denna tjej hade gjort slut på ett ca 1/2 års långt förhållande i januari - vi träffades i maj - och hon var fortfarande kär i honom och väldigt svartsjuk. Skulle han då tryckt upp mig i ansiktet på henne skulle det skapat onödiga problem på jobbet eftersom hon just är en nyckelperson som han inte vill förlora. Men numera kan jag såklart ringa honom där. Tack ändå för pepp.. men jag trivs som sagt rätt bra med vår relation ändå även fast andra inte "kan förstå" hur jag kan göra just det.

Kajsa: 5-6 DAGAR?! Jag har svårt att komma ifrån ens 2 dagar, jag jobbar faktiskt också. Som jag sagt tidigare så tycker jag inte att K känns oseriös med mig. Varför han egentligen steriliserade sig vet jag inte riktigt, det är möjligt att det var av den orsaken vid tillfället (det var ju flera år sedan) men jag tror ärligt inte att han skulle riskera det vi har över något sådant. Eller så känner jag honom inte alls och får reda på att det är så någon dag. Men den dagen, den sorgen..

Att inte ha nån vardag tillsammans är inte bara dåligt. Det gör förhållandet lite mer romantiskt. Bor man ihop blir det så mycket gnäll över disk och städning.
Jag tror inte att du behöver några råd när det gäller kärleken. Du verkar veta vad du vill ha. Men ibland gör andras råd att man bara blir starkare om man måste "försvara sig".

Li: (Många Li här förresten!) Det är helt sant det där med vardagen.. vilket också gör att vi tar vara på vår knappa tid tillsammans på ett helt annat sätt istället för att lägga ner onödig tid på, som du tar upp, typ tjat om vems tur det är att diska och dammsuga. Kanske för att det aldrig hinner bli smutsigt :) F ö så vet jag definitivt vad jag vill ha och så länge jag är nöjd med vad jag har så bryr jag mig inte så mycket om vad andra människor tycker (fast visst händer det att jag visar dansken vad som skrivits här och frågar vad han har att säga om det). Men det är ganska så tröttsamt att behöva försvara sig och sin relation hela tiden, det är det faktiskt.. Jag har naturligtvis ingenting emot att svara på frågor men då folk hela tiden ifrågasätter samma saker inkl. mina svar på dessa frågor så blir det rätt tröttsamt - sitter ju inte precis och ljuger.