Gult kort
Vi pratade rätt mycket då han var här i söndags kväll och man kan väl säga som så att han nu fått gult kort. Jag känner det som att jag bara är en bricka som ska pusslas in i hans fullbokade kalender istället för att vara den som han anstränger sig för att anpassa sitt schema efter. Visst, han har inget 9-till-5-jobb men han borde faktiskt kunna se till att ta sig några hellediga helger då och då och inte lägga saker (strategimöten, teambuilding, säljarmöten etc) där om han inte måste. Faktum är att jag frågade honom rakt ut om han verkligen vill ha en relation, om han har tid med det.. och på den punkten verkar han säker - han säger i alla fall att han älskar mig och vill vara med mig. Och att han ska skärpa sig (såklart).
Det jag är i behov av är någon slags strategisk plan - hur länge till vi ska ha det på det här sättet, när han kan börja arbeta mer från Köpenhamn (vilket inte är så lätt - även fast de har kontor här så pysslar de inte med rekryteringar i Danmark tills vidare och det är hans huvudsakliga arbetsuppgift i Sverige vid sidan av produktutveckling) och när vi, i förlängningen, ska flytta ihop. Den planen har vi inte tagit tag i ännu men det ska vi göra snart har jag bestämt.
Vet att många av er undrar hur jag står ut med en långdistansrelation som den här och jag frågar mig det rätt ofta själv vill jag lova. Saken är den att det kan kännas hur jobbigt som helst då vi inte träffas och jag kan fundera över om det verkligen är värt det eller om jag inte borde ta och hitta någon annan. Men faktum är att då vi väl träffas glömmer jag (vi!) allt det där för då känns det bara så rätt och jag minns varför vi är tillsammans. Vi har det helt fantastiskt ihop (och då talar jag verkligen inte bara om sex) och jag tror verkligen inte att gräset är grönare någon annanstans. Han är en unik, komplex, omtänksam, varm och underbar person som tänker väldigt likt mig - men ändå så olika på många plan - och nu efter snart två år är vi fortfarande i högsta grad nykära. Vilket iofs kanske kan bero på att vi inte träffas så ofta :)
Några strategiplaner kan jag inte bidra med. Men det jag spontant känner när du skriver dina inlägg kring det här är att du ska ta dig en rejäl funderare och sen bestämma dig för hur DU vill ha det i livet. Jag tror på att ställa upp åtminstone några grundläggande villkor, risken är att saker och ting aldrig blir gjorda annars och sen står man där plötsligt och undrar vad som hände. Han kanske behöver en spark i baken helt enkelt :)
jag säger lite som lgb - jag har inte en enda tveksamhet när det gäller er kärlek för varandra - ni är så fina ihop och utifrån vad du skriver tror jag att ni passar helt perfa ihop - men han kanske behöver en spark, lite krav, så att han fattar att du inte är den som sitter och väntar forever.
Håller med de två som skrivit innan: en spark och mer krav! ;) Er kärlek tvivlar jag inte heller på.
Kanske känns er kärlek så rätt för att den just är kravlös?
De gånger jag varit med om ovanstående har ballongen direkt spruckit när jag ställt krav.
Å andra sidan hade jag inte gått igenom det hade jag inte varit där jag är idag eller den jag är idag.
Det viktiga är ändå att du mår bra och att han ger dig energi.
kram :)
"Faktum är att jag frågade honom rakt ut om han verkligen vill ha en relation, om han har tid med det.. och på den punkten verkar han säker - han säger i alla fall att han älskar mig och vill vara med mig. Och att han ska skärpa sig (såklart)." .
För den som hängt med i din blogg ett tag så känns det som om man hört honom säga detsamma minst femtioelvatusen gånger utan att någonting överhuvudtaget har ändrats. Oavsett vad han säger så väger handling oerhört mycket tyngre än ord och den enda slutsatsen man kan dra av hur han prioriterar i sitt liv är att du sannolikt inte ens är på topp 10 på hans priolista.
För den man som vill leva sitt lv som en ungkarl men ändå ha möjligheten att kunna kasta ankar i en kvinnas famn lite då och då när det passar (honom) så är du förmodligen världens mest underbara och perfekta flickvän. Det är verkligen fullt förståeligt att han inte vill släppa dig.
Jag känner ju dig personligen så jag vet att du är en superbra tjej och det är därför jag tycker det är så synd att du wastar bort din tid på en man som inte prioriterar dig så högt som du förtjänar.
dær ja, då ær du ju gammal i gamet :) men det ær ju det ja, man måste var beredd på att bo i en kappsæck ett riktigt bra tag tydligen. luffa runt mellan korta kontrakt och bara bli flytthatare till slut. å andra sidan så lær man ju kænna stan från olika vinklar...:) har jobbat hær en månad, och har bott hos min syster som har pluggat hær ett tag. men jag ær ute efter eget såklart, och lite i kvalet och valet om det ska bli malmø eller cph. men en massa før och emot och hela det paketet. ja, du vet sækert :)
men du, hmm...du har flyttat efter danska kærleken som inte bor i danmark?
LGB: Det är ju det som är så svårt.. att jag vet egentligen inte hur jag vill ha det. Ibland tror jag att jag trivs rätt bra med att inte "slita" på varann (även om jag naturligtvis vill ses oftare än vad vi gör) och ibland vill jag ha hela kitet NU.. flytta ihop och få en vardag ihop. Men det där med att sätta upp några grundläggande villkor, eller en plan - som jag kallar det - för vår framtid fr o m är ju det som måste göras. Sedan är frågan hur i all världen man håller sig till den där planen och inte fortsätter skjuta allt på framtiden..
Hedgehog-Sara: Vad snäll du är som säger att vi ser fina ut ihop.. men det gör vi ju ;) Nu har jag ju gett honom "gult kort", dvs en varning om att saker och ting måste förbättras om inte jag ska börja se mig om efter något annat så vi får hoppas att han ser det som ett krav - annars vet jag inte riktigt hur jag ska "sparka honom i baken"..
Katarina: Som sagt, vad ska man "hota" med då man ställer krav då..? Tänker nog avvakta ett tag och se hur han tacklar det som sades under vårt senaste samtal. Har det ingen effekt så får jag ta det då.
Annie: Kanske är det så - jag vet inte riktigt. Grejen är att jag egentligen inte mår tillnärmelsevis så dåligt över situationen som jag kanske borde (eller rättare sagt, som en del tycker att jag borde) göra. Den här typen av fritt (inte fritt som i "ligga med andra" såklart) förhållande passar mig på många sätt rätt bra. Fast ändå inte. Äsch, det är så svårt att förklara. Det jag menar är väl kanske att jag inte tycker att jag blir utnyttjad på något sätt som bl a Föredettingen i kommentaren nedan verkar tycka. Vårt förhållande är liksom inte bara på K:s villkor även fast det kan se ut så utifrån. Han får mig att må bra helt enkelt!
Doris: Oh ja, är praktiskt taget dansk nu ;) Visst är det jobbigt att flytta runt men jag försöker iaf få minimum 1 år på varje ställe (fast just här råkade det bli 7 mån). Så småningom blir det väl till att köpa en lgh så man får sitt eget men det är inte aktuellt just nu. Fördelarna med att bo i Malmö vs Kbh är du säkert införstådd med vad du tycker så de behöver jag nog inte dra (min åsikt alltså). Men i korthet.. tänker du ekonomiskt - så bo i Malmö! Allt annat - fördel Köpenhamn :) Betr. varför jag flyttade.. nej, det hade inte direkt med kärleken att göra eftersom han ju som sagt inte ens bor här. Största anledningen = trött på Sverige och inte minst Sthlm, älskar Danmark och Köpenhamn! Och så är det ju bättre me jobb här såklart!
Föredettingen: Se där, inte ofta du kommenterar fast jag vet att du läser.. Men att uttrycka dina (inte så höga) tankar om K är ju en av dina favoritsysselsättningar ;)
Blev lite ledsen över sms:et igår och därför svarade jag inte. Men det är helt sant att vi (han) sagt flera - INTE femtioelvatusen - ggr att vi måste ses mer utan att någonting hänt. Jag vet inte om någonting kommer förändras iom samtalet vi hade för ett par dagar sedan men han vet att han fått en varning. Händer ingenting vet jag inte riktigt vad jag ska ta till för som du vet vill jag inte göra slut.
Du har fel i ditt antagande om att jag inte ens ligger topp-10 på hans priolista och jag tänker inte ens börja argumentera för varför det inte är så. Äsch, vet inte vad mer jag ska skriva.. läs de svarskommentarer jag skrivit till andra så kanske du förstår varför jag inte känner att förhållande är helt på hans villkor som du anser. Jag är inte olycklig och känner inte att jag slösar bort min tid på honom. Däremot är det dags att ta vårt förhållande till en ny nivå efter nästan 2 år och det är därför jag vill ta tag i den här "strategiska planen" så att vi vet hur vi vill att vår gemensamma framtid ska se ut.
Jag har faktiskt ingenting speciellt emot K även om man kanske skulle kunna tro det mot bakgrund av vad jag skriver. Han är nog en trevlig och charmerande man på många sätt.
Men tyvärr så är jag helt övertygad om att han aldrig kommer att göra några större förändringar i sitt liv för din skull, eller ens för någons skull. Av de 10 platserna på priolistan som jag pratade om tidigare verkar han själv och hans jobb uppta de nio första platserna. Minst. Sedan kommer möjligen hans dotter, som han antagligen inte träffar oftare än vad han träffar dig eftersom hon ju bor i Danmark, och därefter olika fallskärmshopparevenemang, motorcykelsemestrar och allt vad det kan vara som han uppenbarligen prioriterar före dig.
Jag tycker mig känna igen typen, har sett dem många ggr i mitt liv på nära håll, och de är i regel alldeles för ego och för rastlösa för att slå sig till ro med en kvinna på det som du hoppas. Möjligen att de gör det på ålderns höst när de inte längre orkar hålla på och flacka runt. Men jag hoppas verkligen att du inte väntar så länge.
Föredettingen: Faktum är att du antagligen har rätt i framför allt det sista stycket. Men som kvinna vill man väl alltid förändra en man, inte sant..?
I know. Tyvärr är det många kvinnors stora förbannelse eftersom ni allför ofta drar det kortaste strået.
Tjaa, du kan väl "hota" med att du börjar se dig om efter andra om han inte skärper sig? Men det verkar han redan ha fattat, nu när du utfärdat gult kort. Tycker du gör klokt i att avvakta nu och se om saker och ting förändras, men vänta inte för länge bara. Önskar dig en glad påsk också! :)
Föredettingen: Nej, jag lyckades ju aldrig med dig.. ;) Men i det här fallet tycker jag inte du ska vara så säker. K har ju redan misslyckats en gång (med exfrun) och därför tror/hoppas jag att han kanske vill försöka göra det rätt den här gången..
Katarina: Han frågade faktiskt i helgen om jag hade träffat någon här som jag kunnat "tänka mig", lite oroligt sådär.. Men svaret blev ju nej! Ja, vi får se om/när det börjar ske någon förändring. Glad påsk önskar jag dig med!