Post-delfinal 2
Eftersom Melodifestivalens andra delfinal sammanföll med finalen i Danmark fick den stryka på foten till förmån för den sistnämnda även om det blev lite zappande fram och tillbaka vid ett par tillfällen. Hade heller inte lyssnat in mig på låtarna i förväg eftersom K var här. En kombination av snabbgenomgången igår och halva reprisen idag gör dock att jag åtminstone har hört delar av de flesta låtar (med undantag av Regina Lund).
Att The Ark gick direkt till final tycker jag var helt rätt men däremot har jag ingen åsikt om vem som borde ha fått den andra platsen eftersom ingen av de andra var solklar i mitt tycke. Nu blev det ju i alla fall Marie Lindberg aka "Wannabe Jewel på 90-talet" med sitt sömnpiller till låt som saknade såväl melodi som refräng. Hon är ju en "helt vanlig tjej" och det gillar ju folk så däri ligger förklaringen. Eftersom jag inte tycker någon av de andra var varken bättre eller sämre så bryr jag mig inte direkt.. nu är hon i final och då det väl är dags för den hoppas jag att folk har slutat att ooa och aaha över fenomenet "Skolfröken från Munkedal" och inser att det krävs en låt som håller också.
Naaaje! Marie förde mina tankar till kvinnliga singer/songwriters som Hello Saferide, eller varför inte Thea Gilmore (okej, Lindberg är ingen Thea Gilmore, fast det är å andra sidan ingen någonstans förutom Thea Gilmore själv). "Vanliga tjejer" (eller "killar") brukar inte vinna, speciellt inte som tävlingen ser ut idag. Att The Ark gick vidare var helt utan överraskning, men Marie Lindberg borde (rent logiskt) stannat där hon var. Jag tror att en stark låt, ett känslomässigt starkt framförande och en rejäl dos charm var vad som tog henne direkt till Globen.
Ja, jag gillade låten väldigt mycket :)
Fredrik: Du har uppenbarligen också fallit för fenomenet Marie Lindberg.. :) Jag är kanske alltför osentimental men håller inte med dig - inte minst om liknelsen med Hello Saferide och det där om en stark låt för det var det inte. Själv såg jag verkligen inget annat än en skolfröken som suttit hemma på sin kammare och plinkat lite och det räcker inte med lite charm och visad sårbarhet för att övertyga mig om att det funkar. Det finns en orsak till att låten inte tog sig in i startfältet på de första försöken men jag antar att det är ett låtmässigt svagt år i år.
Hello Saferide kanske inte var bästa jämförelsen, det erkänns, men jag ursäktar det med att ha knarkat Säkert! i några dagar.
Hörde en intervju med Marie där hon pratade om sina influenser, uppväxt med singer/songwriters och det tycker jag märks. Själv är jag oerhört förtjust i just kvinnliga sådana, det har dykt upp några ruskigt bra de senaste åren, det kanske hjälper till.
Och med en dåres envishet tänker jag fortsätta hävda att
Äsch. Jag klickade lite för långt ner. Vad jag tänkte hävda var att Trying to Recall är en stark låt, i allra högsta grad. De resta håren på mina armar skulle inte ljuga. Sedan skulle jag överlag vilja argumentera för påståendet att kvalité har någonting att göra med om ett bidrag kommer med eller inte ;) Nej, smaken är som baken - gul och glittrig.
Känns som om jag borde lägga till att jag naturligtvis inte diggar alla kvinnliga singer/songwriters. Just Jewel tackar jag t ex nej till, men ovan nämnda Thea, eller Neko Case, eller Emily Haines. Liz Phair. Nellie McKay. Tegan & Sara. Dom får mig att gå ååh. Det kanske hjälper, för jag tycker att Marie Lindberg hamnar lite i samma område, fast enklast blir det att avgöra efter albumet.
Ja, jag droppade en massa artistnamn där, det var mest ett sätt för mig att tipsa om ruskigt duktiga töser :)
Fredrik: Det är ju rätt tydligt var Maries influenser kommer ifrån, ja.. - no rocket science - men det behöver inte betyda att hon själv kan göra det lika bra. Men som sagt, smaken är delad och jag hyser inga tvivel om att hon kommer gå långt i finalen. Dock inte pga låten utan enbart på sin Askunge-utstrålning.. hon är en vanlig tjej bland giganterna och i jante-Sverige betyder det mycket.
You namedropper you :)
