Danish Pastry har sjappat för denna helg (eller nja, han är en sväng och kramar på dottern först) och jag -  och mina läppar - känner mig lite övergiven. Och villrådig; vad ska jag hitta på nu då då jag inte längre kan ägna tiden åt att kramas, pussas och titta djuuupt in i någons ljusblå ögon. Vi hade ett lite jobbigt talk igår vid middagen samt i bilen efteråt men frågade oss senare varför vi (= jag) förstorar upp något som vi inte ens behöver prata om nu. Han vill/kan inte lova mig vissa saker och jag har egentligen heller inte behov för det men lik förbannat måste jag ta upp det igen och igen och igen.. I'm such a girl. Vi får ta ett steg i taget, jag måste lära mig att jag inte behöver planera min tillvaro in i minsta detalj (han kallade mig idag för den mest planerande person han någonsin träffat).

Mina händer och min hud doftar Van Gils. Fuck också.