Jag är medveten om att jag under inverkan av alkoholhaltiga substanser antagligen kan uppfattas som rätt flirtig i vissa situationer. Naturligtvis är det normalt att kolla in andra på krogen även om man är stadgad - det vet jag också - och så pass insiktsfull är jag att jag vet med 100% säkerhet att jag aldrig skulle vilja förlora det jag har. Trots det sitter det ibland en liten ängel på min axel och viskar i mitt öra Ta det lugnt nu och drick inte för mycket.. du vet hur du kan bli och jag lyssnar och anstränger mig nuförtiden att bara vara trevlig och jobba bort den där flirttendensen - även om jag pratar med något jag "gillar".

T pratade igår om hur mycket bättre hon mår och trivs som singel (hennes boyfriend bor i UK och de har det dessutom lite rörigt just nu så det kanske inte är så konstigt) och medan jag lyssnade tänkte jag bara att nej-nej-nej - jag vill då inte vara singel just nu.. även om det i ärlighetens namn är roligare att gå ut och veta att det är fritt fram att spana och flirta lite sådär som det var förr. Det kanske är det här med långdistansförhållande som ställer till det.. jag vet inte.. att man längtar och tycker det är så trist att komma hem till en tom säng. Tänk om han är ute just nu och träffar någon liten engelska sa jag igår och T bara skrattade och sa Du behöver då inte oroa dig! och jag vet väl (hoppas!) egentligen att det är sant. Messade honom imorse då jag kom hem men har inte fått svar och det gör det inte direkt lättare att sluta oroa sig.. sist jag hörde något var ett sms han skickade i fredags från flygplatsen då han åkte.

Jag vet inte riktigt vad jag ville säga med det här inlägget, bara att det är lätt att tvivla på stabiliteten - kanske främst från ens egen sida -  i sitt förhållande då han är där och jag är här. Och att det dåliga samvetet knackar på dörren då jag råkar kasta så mycket som en icke-ortodox blick på någon annan. Jag ska nog släppa lite på mina krav tror jag. De jag har på mig själv alltså.