Stockholm calling
Imorgon tar jag kvällsflyget till Stockholm - Eskilstuna för en kortisvisit på 1 ½ dygn. Det blir roligt att träffa familj etc igen - om än i samband med något så deprimerande som en begravning - men själva tanken på att åka tillbaka till denna kalla stad med sina robotliknande människor gör att det tar emot. Det kanske är illa av mig att säga så, men det är för att jag vet nu att jag aldrig någonsin kommer att vilja flytta tillbaka. Inte till Stockholm, inte till Sverige. Stockholm lobotomerar dig stilla men säkert så att du ska passa in i ledet bland alla andra kalla, ovänliga, inskränkta människor med hopknipna läppar och tomma, stirrande blickar. Det skrämmer mig och jag vill inte bli en av dem. Nu generaliserar jag.
Planerat schema för besöket:
Torsdag 19.45: Landar. Arlanda Express in till stan och vidare till Clarion (tack, du vet vem du är)
Ca 22.00: Återträff med Föredettingen. Nån drink, ett glas vin..?
Fredag 9.30: Daniel och Elenore hämtar. Bilfärd till Eskilstuna.
13.45: Begravning med efterföljande lunch/fika.
Sover hos farfar.
Lördag fm: Kanske ut en sväng på stan. Skor? Make up store?
Ca 12.00: Tåg till Norrköping för vidare färd hem till Köpenhamn. Hurra!!!
Vad tråkigt för din skull att det är den bild du bär med dig av sverige och svenskar/stockholmare. Men om några år kanske du kan blicka tillbaka och se det fina istället.
Lipgloss Bitch: Inte Sverige, Stockholm. Det är tråkigt att jag känner så, håller med.. men jag märker själv skillnaden i mig själv sedan jag flyttade hit. Det är som om hela jag har slappnat av - både inuti och i ansiktet/kroppen. Upplever att det mesta i Sthlm är så spänt och forcerat.. fixar inte det längre.
Ska din pojkvän följa med dig till Sverige? Säkert skönt med lite stöd.
Lotta: Nix, han åker till Tyskland idag och jobbar.
ja nu generaliserar du! många av oss är jättetrevliga, det vet du väl! :P
Jag förstår vad du menar med Stockholm, iofs är det oxå en hel del olika människor som bor i Stockholm. Det blir mer och mer inflyttade personer från en mängd olika små/mellan/stora städer både i Sverige och utanför. Mentaliteten mixas ihop till en kladdig smet. Det är väl inte lätt när alla individer/personligheter ska samsas på en plätt. Egoismen är stor och armbågarna vassa och näsan är högt i vädret. Störst går först. Japp som du ser har jag oxå negativa aspekter av Sthlm jag med. Jag bor i en angränsande kommun till Sthlm på södra sidan.
Mina varmaste kondoleanser till dig och din familj. Begravningar är alltid förskräckliga.
Håller med dig om Stockholm. Bor sedan en tid tillbaka i Amsterdam och jag får ont i magen bara jag tänker på att åka "hem" till gamla Svedala :-) Mest för att stämningen där är så ängslig och bajsnödig.
Jag är purstockhomare, född och uppvuxen i Stockholms innerstad och kan säga att det var tider det, när jag gick på dagis på "röda Söder" i början av 80-taket. ;) Båda mina föräldrar kommer härifrån. Trivs väldigt bra i Stockholm (bor kvar i innesrtan, har flyttat typ tre kvarter sen barndomen!) även om jag delvis kan instämma i dina känslor om att stan blivit kallare, anonymare. Har nu iaf samtliga familjemedelmmar/släkt här, sambo, syskon och vänner så det skulle kännas tungt att flytta ifån dem. Antar att home is where your heart is...
Hoppas att du får det bra. Så bra du kan få det under de förutsättningarna som finns! Kram
