Comeback
Ärligt talat så tror jag inte jag riktigt kommer få in i min skalle att en av mina föräldrar inte lever längre förrän vid begravningen (som är den 6 juli). Nu hade vi ju ingen vidare kontakt och sågs inte så ofta de senaste åren av anledningar jag inte behöver gå in på. Mamma säger att jag nog känslomässigt redan kopplat från honom i mitt liv och det stämmer nog väldigt bra. Jag tycker kanske främst det är sorgligt att han aldrig fixade att ordna upp sin tillvaro utan att spiralen bara gick neråt tills den tog slut i måndags.
Det låter kanske lite pretto men faktum är att jag de senaste dagarna börjat tänka på hur viktigt det är att faktiskt ta tillvara på sitt liv och sina möjligheter. Har en alldeles speciell sak i tankarna och så fort det har lugnat ner sig lite till hösten kommer jag börja kolla upp om det faktiskt är möjligt att sätta planerna i verket. Varför skulle inte jag kunna göra det då så många andra kan liksom! Det är allt ni får veta än så länge..!
Spännande med planerna! Ser framemot att höra mer. Jag brukar faktiskt tänka på det ibland, att jag inte vill att det ska hända någon hemsk tragedi i min närhet för att man ska fatta att man måste leva här och nu och njuta av varje dag man får. Lite pretto kanske, men sant!
hej!
hade inte varit inne och läst på ett tag och såg nu vad som hänt. ville bara säga att jag är så ledsen för din/er och hans skull.
jag hoppas på allt det bästa för dig och din familj.
kram från elin
klart man tänker till när någon i ens liv försvinner. hoppas dina planer funkar! :)
Louise: Det dröjer nog innan du får höra mer, kommer inte hinna ta itu med det förrän till hösten och jag bloggar nog bara om det om det går vägen.
Lill-Elin: Tack! Man funderar lite på om det kanske trots allt är en lättnad för honom att äntligen få "vila", tror han hade gett upp.. Det gör det lite lättare att förstå.
LindaK: Ja, man gör ju det.. Säger som Louise däruppe bara - synd att det ska till en sådan händelse för att man ska vakna!
