Första dippen
Pappa ringde och jag som tycker det är trist att prata med honom i vanliga fall kunde nästan inte hålla ögonen öppna då han babblade på om högt blodtryck, svimningsattacker och sjukhusbesök. Han har en cysta i huvudet och det var meningen att de skulle borra upp och ta väck den denna veckan men nu har det tydligen blivit uppskjutet för att de ska avvakta och se om den växer. Det är inte cancer, vet inte riktigt vad det är.. Klagade över att hans blodtrycksmedicin inte hjälper - "Sluta röka som en borstbindare och dricka som en svamp då!" ville jag säga. Men var tyst. Jag kanske borde bry mig mer men det var tyvärr länge sedan jag slutade göra det.
Ja det där med att lägga av med något som man har hållit på med länge kan vara renutav farligt. Därför slutar jag inte med mitt sockerintag, för det skulle vara för farligt för mig kropp. Det är vad jag intalar mig själv iaf haha
Jag äter nästan ingenting sött. Det är verkligen som knark för mig. Börjar jag äta snask/kakor kan jag inte sluta... Gräsligt men sant. Som en hundvalp. Men nu när jag avgiftat mig själv mår jag mycket bättre. Har nästan aldrig huvudvärk och mer energi. Så kämpa på :D
jag önskar att alla hade en lika underbar pappa som jag! Han gör mig alltid glad och på bra humör när han ringer.Han bryr sig verkligen.
Så tråkigt när man känner att föräldrar ringer bara för att beklaga sig över sina problem istället för att fråga/bry sig om ens liv..
Du är stark som inte blir ledsen, hoppas du inte mår dåligt på insidan bara.
Jag har haft mycket problem med min mamma genom åren. Hon har extremt höga krav och är en ganska hård person, och jag har bankat huvudet blodigt i mina försök att förstå henne.
Tillslut har jag fått inse att jag inte kommer att kunna förändra henne, utan det enda jag kan göra om jag vill ha en sund relation till henne är att förlåta henne, och älska henne som hon är. Det är inte alltid lätt. Men med 50 mil mellan oss har jag fått distans.
Jag tycker det hjälper att tänka på att alla människor är som de är av en anledning, det är absolut ingen ursäkt, men hur deras föräldrar har varit mot dem har ju format dem som människor, och även livserfarenheter som vi inte vet något om. Synd bara att man fortsätter den onda cirkeln, men då är det upp till OSS att bryta den så vi inte gör om samma misstag om vi får barn.Vi kommer göra andra istället..
Lite amatörpsykologi såhär på morgonkvisten;)
Ivana: Fortsätt förträng, du ;) Nej, men det blir väl bättre så småningom sedan då man vant sig. Fast idag syndade jag faktiskt, kom hem så sent att jag inte orkade laga middag så då blev det bara en macka och en yoghurt med browniesmak.. goooott!
Annie: Skönt att höra att det finns hopp! Jag avgiftar ju inte mig själv riktigt med tanke på att jag fortfarande har socker i te etc men skurit ner rejält har jag gjort. Ser fram emot då de goda konsekvenserna av det beslutet börjar märkas..
Lill-Elin: Oj, vilka förnuftiga (positivt menat) och bra relationer du ändå verkar ha till båda dina föräldrar - trots det där med din mamma.
Ska jag vara ärlig så har jag egentligen aldrig varit ledsen över att det är som det är. Försöker jag se det objektivt så är jag nog en helt annan person då jag pratar med eller umgås med min pappa. Som kanske framgår så är han väldigt egocentrisk och manipulerande (bortsett från att han missbrukat alkohol i många år) och jag vet att han aldrig kommer förändras. Därför har jag blivit kall och hård vad gäller honom och jag accepterar att han är som han är men det betyder inte att det är ok. Så länge jag träffar honom så lite som möjligt så är jag nöjd och då kan jag ta att han ringer nån gång i veckan och beklagar sig. Han har helt och hållet sig själv att skylla att hans liv ser ut som det gör. Jag sa ju att jag blir kall och hård i den här frågan.. :)
