Jag har nog nämnt ett par gånger förut hur mycket jag älskar programmet The Amazing Race. Det är rena julafton för någon som mig som spenderar en stor del av sin tid surfandes på resesajter, planerandes resor som med största sannolikhet aldrig någonsin kommer att bli av. Då jag tänker efter är det nog lite av ett masochistbeteende..

Min största dröm - helt seriöst - är att programidén ska komma till Europa snart så jag åtminstone får söka (naturligtvis tillsammans med dansken, vi vore det perfekta paret att vara med!). Även om man inte blir utvald så skulle jag i alla fall få känna att jag gjort vad jag kunnat.

I USA är serien inne på sin elfte säsong nu - som är en "Allstars" - och i Asien avslutade man säsong ett för ett tag sedan. Det är den senare jag har knarkat den senaste veckan och nu är det slut.. igår fällde jag faktiskt ett par tårar då det var dags för målgång och nu lider jag av separationsångest! Mina favoriter var Sandy och Francesca från Hong Kong (Sandy ursprungligen från Nya Zealand med maorirötter och Francesca från England) och det är nog för att jag är lite kär i Sandy.. Han påminner mig väldigt mycket om en diamantletare (ja, på allvar - han jobbade som det!) från Sydafrika jag träffade på kibbutzen för många år sedan. Det verkar som att jag faller för den sortens män numera - den äventyrliga muskliga typen (inte musklig som i bodybuilding; snarare hårda men inte överdrivet stora muskler) som är lite macho sådär.. Dansken är ju ett mycket bra exempel, hade absolut aldrig tänkt att han var min "typ" innan vi blev tillsammans.

Hur som helst, här är en recap av TAR Asia där Sandy är med såklart (varning för spoilers om ni tänkt att se serien!).. Undrar om dansken skulle tycka det var konstigt om jag började planera in en resa till Hong Kong snart? :)