På kontoret är födelsedagar lite av en happening. Firman bjussar på tårta på eftermiddagen och så kan man själv ta med sig morgonbröd om man vill det (och det vill man); dvs ett par nybakade limpor som man köper på bageriet på morgonen, ost, marmelad och chokladpålägg.

Utrymmet runt ens skrivbord är pyntat med flaggor och just på min lilla avdelning så lägger vi ihop till en present också som någon ansvarar för att handla. Därav tjatet på mig att komma med en önskelista idag (jag fyller på söndag).

Ärligt talat känns allt det här mest så himla jobbigt. Uppmärksamhet av det där slaget är inte alls min melodi och jag ser inte fram emot att bli sjungen för och sitta och öppna en present inför allas ögon på måndag. Jag blir generad..

Så jäkla kul känns det ju knappast att fylla 28 heller.. Maken till meningslös ålder.