Norrmannen är en rar man, bara lite vilsen (anar vi ett mönster då det gäller de män jag drar till mig? även fast han inte är någon sådan man för mig). Han skyllde på trötthet och var en av de första att sticka från middagen igår för att umgås med mig istället.

Jag blir bara så uppgiven av att höra samma story om-och-om-igen - för jag fick leka terapeut! Långt äktenskap, tre barn, finns ingen attraktion längre, har inte sex* (1 år!).. men vågar inte ta steget och lämna. Snubben är bara 40 och barnen är inte små längre - det är inte försent liksom! Men jag förstår naturligtvis honom också. Tycker själv jag gav rätt bra feedback och hoppas han tyckte det med.

*Det var en lite annorlunda knorr dock, att det är han som inte vill ha sex med henne längre eftersom han inte känner sig attraherad