Det slår mig ibland att jag egentligen bara är en invandrare som inte vågat / orkat integrera sig ordentligt i sitt nya hemland.

Efter 1 ½ år talar jag fortfarande inte språket
Visserligen förstår jag till nästan 100% det som sägs (undantag: jyder som mumlar), men jag talar i bästa fall en blandning av 25% danska, 75% svenska. Skriva simpel danska kan jag också, men jag ser fram emot att börja på kursus (kurs) till efteråret (hösten) och utvecklas på språkfronten!

Jag ser hellre på svensk än dansk tv
Okej, jag har ingen egen tv (den är magasinerad) i kollektivet så jag ser ytterst sällan på riktig tv överhuvudtaget - Entourage, Grey's Anatomy, The Tudors etc följer jag via datorn.

Jag hänger med i svenskt nöjesskvaller, men har ingen aning om vem Danmarks motsvarighet till Carola är
Inser förstås att jag aldrig någonsin kommer kunna ha koll på alla kändisar här, men jag vet typ inte vem någon är. Utom Mads Mikkelsen ;) Lite lätt känsla av utanförskap i samtalen på jobbet ibland. Trines sambo jobbar på det förlag som ger ut Se og Hør, Billed-Bladet etc och i och med att hon tar med sig tidningar till kontoret har jag egentligen alla möjligheter att läsa in mig på skvallret.

Jag tar med mig svensk mat hem då jag är där och hälsar på
Polarkakor, bredbar leverpastej med gurka, riktigt lösgodis.. Jag har ingenting emot dansk mat, men vissa saker saknar jag.

Jag älskar att bo i Danmark och vill aldrig någonsin (inom överskådlig framtid) flytta härifrån så kanske är det dags att lära sig dricka öl (bläk!), köpa årskort på Tivoli (vad man nu ska med det till då Julemarknaden är enda anledningen att gå dit som jag ser det) och gå omkring med en potatis i käften för jämnan för att få uttalet att låta genuint..