Nejnejnej - ta inte skulden, du är inte värdelös!

Du måste vara rädd om dig, största kramen härifrån

jag känner igen mig. för flera år sedan var jag i precis en sådan relation. DU MÅSTE VÄRDERA DIG SJÄLV HÖGRE!!!! Kärleken är inte Gud. Livet är vackert och värt att levas med eller utan kille. På riktigt så är det så. Det går ju inte att definiera sig själv och sin tillvaro efter den man är tillsammans med, det måste finnas så mycket annat fint som är värt att skatta sig lycklig för!



Här kommer några klyshor på rad(men ack så sanna)

hellre frisk ensam än sjuk med någon annan

det kommer fler chanser till lycka

det finns fler fiskar i havet

bättre att ha älskat och förlorta, än inte älskat alls

det går fler tåg

Det man haft ihop försvinner inte, det finns kvar! bevarat i hjärtats innersta rum och en skatt man alltid bär med sig! dessutom kan det med åren utvecklas till en djup vänskap

* Otrohet är ENBART ett tecken på svaghet/låg sjäövkänsla/flyktbehov/rädsla. Ta tag i och arbeta med de känslorna.



slutligen, all lycka till dig. Det kommer att ordna sig. KRAMAR från trogen nippertippaläsare/Elin

Förstår om allt känns jobbigt. Kram.

Tänker inte komma med ngn hurtig kommentar, för jag vet inte vad som passar. Men jag tänker på Dig och hoppas verkligen att saker och ting kommer att ordna sig till det bästa!

Jag är verkigen jätteledsen att du mår dåligt. Förstår precis hur du känner och du har all min sympati och lite till. Det är för jävligt att man ska vara så upp över öronen i någon, men att det aldrig lyckas.



Så länge jag har läst din blogg har jag sett Dansken som en person som inte går att vinna med. Han verkar vara en VINNARE, ja, men han ger intrycket av att det inte går att vinna MED honom, oavsett vem man är. Vad jag menar är att oavsett vem du varit, var du bott eller hur gammal du varit så hade du inte vunnit med honom. Jag tror inte det, i alla fall. Har någon någonsin vunnit med honom?



Du vill ha honom till vilket pris som helst?



Jag tror att det enda sätt du kan bli fri från honom är att bli riktigt förbannad. Det är dålig stil att ligga med andra tjejer när det borde vara nog att ligga med dig. Vad är hans problem, liksom? Är inte det skäl nog att bli förbannad? Han är en idiot! Och Ellinor, VÅGA INTE TA PÅ DIG SKULDEN FÖR DU GÖR MIG BESVIKEN DÅ! Du är den perfekta flickvännen! Det är han som inte klarar av att ha en normal relation med någon! Varför fattar du inte det?



Förihelvete. Nu har jag blivit förbannad åt dig. Hoppas att jag kan smitta. Du behöver bli förbannad. Du skulle må bra då.



(Usch, jag tycker så himla synd om dig. Försök må bättre snart! Kram)

Som någon som inte känner dig men läser din blogg vill jag bara säga att enligt vad du har skrivit om honom är det han som har problem. Det är han som inte klarar av att leva i en relation som ser ut som de flesta stabila och seriösa relationer gör - han klarar inte av/vill inte binda sig utan ha frihet kvar - frihet att prioritera sig själv långt före den han har en relation med. Han är även en person som kan ljuga (om åldern t.ex.), enligt vad det verkar relativt obehindrat. Jag tycker att din fråga till dig själv ska vara varför du vill stanna hos någon som inte klarar av det de flesta människor faktiskt klarar, prioritera sin relation och den man säger sig älska. Han verkar vara mycket intresserad av att äta kakan och ha den kvar, och agerar så att han ska få det han vill utan att han behöver ge alltför mycket.

läser och lider med dig. stor stor kram-

I allt elände så hoppas jag att du får en riktigt bra födelsedag. Det är du värd!

Grattis Ellinor och jag hoppas ditt kommande år blir alldeles lysande.

Kram!!

Men var inte du också otrogen? Alla trashar Dansken men han berättade ju i alla fall rätt fort att han varít otrogen, du var det i vintras och har inte sagt något förrän nu då du slängde det i ansiktet på honom? Alla kan göra fel men att inte berätta förrän det sårar som mest, njaa...

Sorry about writing in English but I feel that this is the best way for me to express myself.

I've been in the same situation myself where both he and I had been cheating and looking back at the situation I will not say that the problem was specifically because of him nor I. It did not matter either that he was the one who did it first because I didn't cheat as a way to get revenge for what he did. What I eventually realised was that cheating is not the problem. It is just a symptom that something in the relationship is not meeting your needs and cheating is just one of many ways in which it manifests. If you were happy in a relationship, you wouldn't even have been tempted, no matter how good looking or drunk you are.



You have been saying that you have had a hard time choosing which path to choose; either to let him go and move forward or to hang on. Maybe your heart already knows the answer and by choosing to cheat on him (let's face it, that WAS a choice you made no matter how much alcohol was involved) and in that moment, subconsciously you were doing it to give him ammunition to break up with you because you know that you can't break up with him (the brain has been known to work in twisted ways). I believe your actions were an indication of your true feelings even though it took awhile for you to confess.



In the great scheme of things, it didn't matter what he did (although him cheating is also an indication of where he stands on your relationship). What really matters is you! What do YOU want? You should be satisfied with your choices whether or not he is in or out of your life. The most important thing is to realise that no matter what you choose to do about the relationship, you're the one who has to live with the consequences. I know it's not always so black and white and that in making decisions everyone takes into consideration the people they love but there are limits and it's a matter of give and take. Has he ever considered you when he makes his decisions? Or does he do it only when it also pleases him?



From your mail it seems like he is trying to put you at fault for the relationship turning bad. DON'T let him put the sole blame on you because there are two people in a relationship! Both of you could have done something to salvage the relationship before things got this way but to be honest with you I don't think what he wanted was a long-term relationship. He doesn't exhibit the traits or actions of someone who wants a serious commitment- he is afraid of being tied down (not wanting to have children could be a symptom of that). If he really wanted to be with you there would have been SO many ways in which he could have shown it and now when things go wrong he is blaming it on these same things which in reality come from his own insecurities.



Sorry for the lengthy comment but I felt like I wanted to share with you my experience since I have been in the same situation (inte för att 'gotta mig') and out of concern as I have been following your blog for awhile. I do realise that you have to make a decision when and ONLY when you're ready. Just know that the 'what-ifs' will never go away and you will always wonder how your decision will/has affected your future. However you will know in your heart if you made the right decision for yourself and that you made the best decision you could based on the 'information' that you had at the time.



To give you some hope I finally got divorced after a 10-year relationship (snacka om att han var som en drog!) and I met a wonderful man soon afterwards who fits me so well. In February next year we'll have our first child together and I can't be happier! I hope that you find the same happiness that I have been blessed with. It takes courage to make a decision but it's better to take control of your life instead of someone else dictating it for you and making you feel bitter over the course that your life has taken.



Good luck Elinor and god bless.