Ligger strategiskt placerad i sängen med laptop i knäet (aj, varmt!) och hostar som om min sista stund vore kommen. Den "lilla släng av influensa" som jag haft sedan innan helgen blir liksom inte bättre.. och ikväll är det meningen att jag ska på dejt! Ingenting avancerat, vi ska bara äta en bit, så ska försöka sova ett par timmar nu så jag slipper ställa in.

Han har varit borta över helgen, i Helsingør med dottern hos några vänner som har hästar (= dotter i extas). Igår var vi dock på MSN en stund innan läggdags och jag vet inte.. men hans känslor skrämmer mig. Vi har bara setts en gång och det känns lite som om han planerar bröllop redan. Har förklarat att jag gärna vill ha en chans att lära känna honom och att jag inte har alla svar med en gång. Han har å sin sida bett om ursäkt för att han stressar mig, men beskriver sig själv som en vattenkokare som är på väg att koka över.. (och då menar han inte "bara" rent fysiskt). Kanske är ett misstag att involvera sig med en ensamstående småbarnsfarsa, de är för desperata.. haha! Äsch, är ju långt ifrån säker på om jag överhuvudtaget är intresserad till att börja med - vi får se vad som (eventuellt) sker ikväll!